Min inre resa

Välkommen att ta del av min inre resa.

Mår bättre!

Publicerad 2016-12-01 21:58:35 i Allmänt,

Om det inte hade varit för denna förbaskade huvudvärken som inte liknar nån vanlig huvudvärk så hade jag mått riktigt bra!
Nånting har hänt inom mig.
Efter dagens besök hos sjukgymnasten så kände jag mig lättare än när jag gick dit. Den lättnaden håller i fortfarande.
Kanske är det medicinen...
Kanske är det för att jag tagit hand om mig själv i tre hela dagar...
Eller så är det en kombination av allt!
Känslorna inombords just nu är glädje och en lättnad. Det var längesen sist...
Och det finns även en känsla som säger "detta kommer jag att klara!"

Först och främst blir det fokus på att ta mig igenom julen. Efter det konstiga minnet som dök upp i måndags hos terapeuten så kommer julen att bli en riktig pärs! Blir en konstig jul tror jag... iaf när vi är hemma hos mina föräldrar på juldagen.

När julen väl är över så får jag börja ta tag i det igen. Jag måste bestämma mig om jag vill konfrontera eller inte... tror dock att jag inte nånsin kommer att klara av att konfrontera... och då blir det väl till att bearbeta mina nya minnen som dykt upp och acceptera dom, och lämna dom bakom mig.
För trots allt så är det ju så att allt som hänt har format mig till den jag är idag. Och om jag ska tro på er så finns det många som gillar mig och vill ha mig som vän, eller?! Pga av den jag är antar jag!?

Behöver samla ihop mig själv

Publicerad 2016-11-30 04:43:57 i Allmänt,

Träffade terapeuten i måndags.
Jag lyckades få sagt det jag hade en önskan om att jag ville få ut. Men sen hände det lite mer och jag funderar fortfarande över det. Jag vill bara slå det ifrån mig och en stark längtan efter att bara få lägga locket på igen uppstod! Jag kände att jag behövde nån jag kunde bolla mina tankar med, lite till. Kom att tänka på kyrkans diakoner! Och igår träffade jag en av dom och det kändes riktigt bra. Fick lite mer distans till det och nu när den stora familjehögtiden närmar sig med stormsteg så var det välbehövligt!

Igår natt hade jag en dröm. Jag befann mig i ett väldigt kargt landskap, typ sand överallt. Himlen var i samma färg som marken. Och en bit bort fanns en vit dörr... Känslan jag hade var att jag inte ville gå till den, men det var typ ända sättet att komma därifrån. Jag gick aldrig närmare dörren i drömmen, för jag vaknade istället. Min tolkning är att jag måste, oavsett hur jobbigt det är, ta tag i det som gick upp för mig i måndags under samtalet med terapeuten, det som jag bara vill slå ifrån mig... Skitjobbigt!!!!

Har nu haft två dåliga nätter där jag vaknat ett par tre gånger. Idag vaknade jag av att jag grät, och jag vet inte riktigt varför...
Den nya medicinen ger mig rejäl huvudvärk och alvedon/panodil hjälper inte riktigt fullt ut.
Men ändå finns det nåt positivt! Jag har kunnat prioritera mig själv! Att lämna återbud till något som jag lovat komma till har jag aldrig kunnat göra förut men det har faktiskt hänt de senaste veckorna! Detta är bevis för mig att jag är i alla fall på rätt väg!

Ångest, tankar och biverkningar..

Publicerad 2016-11-27 21:33:49 i Allmänt,

Ja, rubriken sammanfattar min vecka bra!
En ökad oro och ångest de senaste dagarna men det kopplar jag till den nya medicinen. Så även den enorma huvudvärken jag haft i några dagar nu.

Tankarna idag har iaf varit mest positiva. Den ena kören jag är med i sjöng idag i kyrkan! Och jag kände mig faktiskt nöjd med vad jag presterade! Visst, det finns en liten röst inne i mitt huvud som försöker skrika nånting helt annat men den skriker väldigt tyst idag! Nästan så jag kan se mitt monster med munkavel på... intressant faktiskt!!

Så här på kvällskvisten, nu när det börjar dra ihop sig till läggdags så börjar tankarna på morgondagen komma. Tänk att för några år sedan kunde jag oroa mig för saker nästan flera veckor innan det var dags och nu kommer inte oron förrän dagen innan!
Imorgon börjar jag dagen med att träffa min terapeut! Och jag funderar på om jag ska våga berätta varför mina händer är "destruktiva" som hon uttryckte det förra gången. Jag vet ju att jag mår så himla mycket bättre när jag väl fått sagt det men det känns så fruktansvärt skämmigt för detta är nånting som jag gör mot mig själv, ingen annan utan jag själv!
Mitt eget fel??!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela