Min inre resa

Välkommen att ta del av min inre resa.

Skitjobbigt!

Publicerad 2017-03-26 21:55:39 i Allmänt,

Ny vecka imorgon. Känns som en skitjobbig start då jag har möte med chefen samt chefens chef. Inte så att jag gjort nåt utan då jag har en del arbetsuppgifter som är övergripande så behöver jag få rett ut vad jag ska göra och prioritera! Inte så lätt att dela en tjänst mellan olika arbetsuppgifter....


Men redan imorgon, tidigt, så träffar jag min terapeut. Har mest fokus på eftermiddagens möte så morgonen kan gå lite hur som tänker jag. Får se vad jag vill prata om när jag kommer dit. Självmordstankar gör mig ju inte precis mer fokuserad inför eftermiddagen så får nog bli nåt annat. Kanske mitt tvång att tillfredsställa mig själv sexuellt med onani. Jag skäms så mycket över att prata om det så vet inte om jag är modig nog att ta upp det men det är en sak som jag tänkte på nu i helgen... Jag vet att det är naturligt men inte att göra det tvångsmässigt för att kunna slappna av. Minst en gång/dag...😳😔
Så nu vet ni en fruktansvärd generande hemlighet om mig...

Ibland vill jag bara dö

Publicerad 2017-03-23 22:25:26 i Allmänt,

Då var den här igen! 

Känslan av att inte vara nånting värd. Att det nog inte spelar nån roll om jag finns eller om jag försvann...
Smärtan inombords som ångesten framkallar är nog bland det jävligaste som finns. Jag behöver verkligen hitta nåt bra sätt att tackla den så hetsätningarna kan upphöra. Jag mår bara skit efteråt ändå! 
Oftast är det då tankarna på döden kommer. Att se det som en möjlig utväg för att slippa må så här! 
Jag vet ju om att det finns personer som skulle sakna mig men smärtan kan ibland nästan kännas outhärdlig så tankarna på dessa personerna bara drunknar i ett stort djupt svart hav. Deras röster hörs knappt...
Sånt jäkla skit detta är! Hade jag det bättre innan? Innan jag påbörjade den här resan...
Att behöva må så här, är det verkligen värt det? Alla säger till mig att det är värt det, vänta bara tills du är i mål! När tusan är jag det då?! 

På torsdag ska jag träffa min läkare och jag vet att det är viktigt att berätta det här men skammen gör det så himla svårt. Ska verkligen försöka då jag vill bli bra igen. Ska testa med att skriva ner det så även om jag får svårt att berätta så kanske jag kan läsa utantill.
 
Är det okej att tillåta sig själv att inte orka? Kanske har jag för höga krav på mig själv? Att inte pressa mig själv till nåt som bara skapar mer ångest, ger en känsla av att vara otillräcklig (värdelös?) och antagligen är det som är starten till tankarna på att jag inte orkar leva längre. Utan tillåta mig att inte alltid vara på topp, att inte alltid orka... 
Det går visserligen stick i stäv med det jag lärt mig som barn men kanske det går att lära om som vuxen?! 

Som alla andra?!

Publicerad 2017-03-21 22:35:28 i Allmänt,

Stödgruppen träffades idag. 

Att få höra de andra prata om saker och tankar som jag själv har trott att jag är ensam om känns bara så otroligt skönt så ni anar inte! Att få bekräftelse på att jag varken är konstig eller udda utan jag är helt normal utifrån min bakgrund och övergreppen. 

Jag önskar bara att jag skulle kunna låta bli att döma mig själv! Sluta nervärdera mig själv! Och istället peppa mig själv, ge mig en klapp på axeln "bra gjort idag" när jag nu lyckats prata om övergreppen. Vem som utsatte mig, vilken ålder och lite om hur... 
Men jag förmår mig inte ens säga tack till mig själv!! Känslan av skam och att jag är äcklad över vad jag själv gjorde återkom idag! Även om det är mer än 30 år sen så känns det som om det hände typ förra veckan. Doften, smaken, ljuden, hans händer... FAN VAD JAG HATAR DETTA!!! 
Hur ska jag nånsin kunna få bort alla dessa minnesbilder där alla sinnen är involverade??!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela