27 Jul

12:59
Twitter Facebook

Kanske finns det nåt positivt i det hela?!

0kommentarer

Shit vilken ångest jag har! Känner mig så dum för att jag inte orkar och sköterskan som svarade på vårdcentralen igår gjorde ju inte det hela lättare precis. Enligt henne var det helt normalt att må så här när man precis börjat sin semester... Som ni förstår så fick jag ingen tid...och jag orkade inte ringa idag igen. Förhoppningsvis så orkar jag imorgon.

Igår träffade jag sjukgymnasten. Berättade hur jag mådde och att jag sjukskrivit mig själv. Sen skulle vi göra några övningar. Och jag skäms så men jag frös helt plötsligt. Kunde inte ens ta ett steg framåt. Och kände mig fruktansvärt obekväm med henne så nära mig... Fick avbryta övningen. Känner mig så misslyckad som inte ens kunde reda ut en enkel övning. Var ärlig och sa det till henne också men hon såg inget misslyckande, tvärtom så såg hon framsteg... För även om jag inte kunde ta ett steg framåt så kunde jag iaf till sist öppna ögonen och då var det det som var positivt, att jag kunde öppna ögonen...

Jisses, vad dum och värdelös jag känner mig när ett framsteg är att öppna ögonen... Men visst, jag hade ögonen slutna innan och undvek kroppskontakt med henne. Men hon är en lurig en och till sist så stod hon där och höll mig i handen igen, iaf för en kort stund. Och hon envisas även med att stå rakt framför så ögonkontakt blir oundvikligt. Igår kändes det inte riktigt bekvämt så jag slog ner
blicken så ofta jag kunde.

Men om jag ska säga nåt positivt så är det ju faktiskt att jag inte har ätit för att döva min ångest!!

Allmänt
Kommentera

Kommentera

Publiceras ej