Fy vad jag hatar mig själv just nu!!
Jag hatar att jag överäter för att skada mig själv! Ibland spyr jag men idag gick inte det...
Om jag nu är ett riktigt kontrollfreak, varför kan jag inte kontrollera detta?! Jag vill (läs måste!) ha stenkoll på mina känslor, vad som händer, vad som skulle kunna hända, vem som är i närheten, vem dom ev skulle kunna tänkas prata om, kollar dom på mig?! Ja, listan kan göras lång. Den värsta känslan är när jag hör några skratta för direkt kommer tanken "dom skrattar åt mig!" Det var ju så det var förr så varför inte nu?!

Men åter till allt jag stoppar i mig, varför kan jag inte kontrollera detta? Maten (eller vad jag nu trycker i mig) ångestdämpande, iaf till en början. Sen blir det ju oftast sju resor värre! Och det vet jag ju!! Och ändå trillar jag dit!! Gång på gång...
Tänk om jag hade haft nåt annat självskadebeteende. Hade det varit lättare att låta bli då?! Tyvärr måste man ju äta och det tänker jag måste vara svårare då att få ett normalt förhållande till än nåt som man helt kan låta bli, t ex alkohol eller att skära sig.

En annan sak jag gör är att jag ignorerar signaler från min kropp, t ex smärta och utmattning. Vilket kan resultera i skador. Och det har det gjort bakåt i tiden...

Dessa beteende "erkände" jag för min sjukgymnast i fredags. Det känns bra att sätta ord på det och att jag är "tvungen" att berätta. Ja, jag är ju egentligen inte tvingad att säga nåt överhuvudtaget men det är ju klart att jag gör det för annars hade jag ju inte sökt mig dit, eller hur?!

Kommentera

Publiceras ej