Känner mig aldrig så usel och värdelös som varje gång jag pratar om dessa tankar som rör sig inne i mitt huvud!
Hos sjukgymnasten igår blev det mest att vi pratade. Jämförde med hur jag mådde när jag kom dit och hur jag mår nu. Vad som hänt på vägen.
Givetvis kom vi in på de där negativa och destruktiva tankarna jag har om mig själv. "Ingenting är så bra att det inte går att göra bättre!" Ett motto som jag fått med mig från min uppväxt...
Men det är ju inte så att jag inte förstår vad de här tankarna gör med mig! Och jag förstår även att de inte alltid har rätt! Och därför mår jag skit varje gång jag faller dit och dessa tankar får utrymme! Jag vill ju inte att de ska finnas överhuvudtaget men det lär väl vara helt omöjligt! Kanske bättre att hoppas på att de positiva tankarna kan ta en större plats! Men hur ska jag lyckas med det när jag mår uselt bara för att de gamla tankarna kommer fram!?
Ännu sämre mår jag om jag säger vad jag tänker och den som lyssnar säger att det är helt fel! Då känner jag mig värdelös också som inte själv har kunnat stoppa de här tankarna...

Kommentera

Publiceras ej