Ja igår var en riktig skitdag.
Kände hur ångesten drog igång när en kollega på jobbet följde mig som ett plåster samtidigt som jag pratade med besöket jag hade och skulle följa dom ut ur huset. Kunde icke skärma av mig!
Bestämde mig sedan för att avboka nästa besök. Gick liksom inte! Men sådana skuldkänslor jag fick av det!!! Kände mig totalt värdelös som inte kunde klara mitt jobb!

Ångesten blev inte bättre precis. Jympapasset som väntade mig på kvällen kändes som ett väldigt brant och högt berg att bestiga. Beslutade mig att försöka få vikarie till det. När det hade löst sig så kunde jag verkligen andas ut och ångesten sjönk rejält och jag lyckades reda ut arbetsdagen till sist.

Men sedan kom nästa hinder. Körsången! Orkade jag? Kunde jag gå överhuvudtaget om jag nu "skolkade" från jympan? Fick en spark i baken av en kompis som skrev "du bestämmer!"! Det var det jobbigaste körrepet jag nånsin varit på, rent mentalt. Inga problem att somna på kvällen precis.

Kommentera

Publiceras ej