Förlåt mina vänner för att jag mår ibland så som jag gjorde igår! Jag känner mig skitjobbig, ffa när alla tunga och jobbiga tankar har lättat och jag själv kan börja reflektera över gårdagen.

Jag vill inte vara en börda för er men jag känner idag att jag nog inte var så lätt att ha att göra med igår.
När jag får sådana dagar så är ni viktiga för mig! Ni får mig att hålla mig kvar i nuet! En kram, en hand på axeln, ryggen, armen ja allt där ni kan röra vid så får ni mig att komma tillbaks till eller stanna kvar i verkligheten, här och nu!
Dissociation (svårt att stava till...) är jobbigt och det händer mig varenda gång hos terapeuten och sjukgymnasten! Det är när jag pratar om och tänker på saker som jag varit med om. Det som händer är att jag går in i ett transliknande tillstånd. Stirrar på en punkt eller så är ögonen slutna. Stelnar till i kroppen, börjar oftast frysa, tystnar och rör mig inte ur fläcken. Det är då jag behöver någon som kan hjälpa mig att bryta det. Det är då jag behöver någon som tar min hand, drar mig upp ur stolen och går iväg med mig. Det är då jag behöver någon som ger mig en kram...

Kommentera

Publiceras ej