Försöker verkligen prioritera mig själv just nu.
En semesterdag i veckan fram till veckan innan jul.
Bokat mig till RSCI's föreläsningsdag i Stockholm med bl a följande föreläsningar:
- Vi är de utsatta barnens vuxna röst
- Det händer här och nu och det gäller 1 av 5.
- Dissociation - en vanlig överlevnadsstrategi, men ofta obehandlad konsekvens av sexuellt trauma. Identifiering, orsak och behandling.
- och några till
Anmält mig till helgretreat i oktober.

Jag försöker verkligen sätta mig själv först! Mig själv och min läkning...
Terapeuten och sjukgymnasten prioriteras definitivt också!
Men varför ska jag känna mig så skyldig för att jag gör det? Att säga nej är fortfarande svårt och när jag väl gör det så skäms jag...

Kommentera

Publiceras ej