Började känna av krypningar i benen tidigt idag. Kände att jag inte riktigt lyckades bryta det. Hade ingen möjlighet att ge mig ut på nån promenad eller så på jobbet idag. Vilket resulterade i att krypningarna förvärrades och jag fick uppbåda all min kraft till att försöka hålla mig lugn.

Tog också ett beslut idag som gjorde mig lite lugnare. Tänk så svårt det kan vara att säga till eller be om hjälp...

Just nu ligger jag och funderar på varför dagen blev så här!? Har ju inte gjort något som triggar ångesten på det här sättet. Iaf tycker jag inte det!
Imorgon har jag en semesterdag och förhoppningsvis är det bättre imorgon.

Kommentera

Publiceras ej