Förra tisdagen var jag ju på ytterligare på en intervju på samma ställe. Nu känner jag att jag bara vill få veta! Oavsett vilket det blir. Snart är det påsk och att bara gå här och vänta på att de ska ringa är väldigt påfrestande. Jag förstår att det tydligen inte är så lätt för dom... men jag vill veta innan jag går på påskledighet!
Igår kom även schemat för provsjungningen på utbildningen. Då ska bara noterna kopieras och skickas in så jag kan få ackompanjemang.
Tisdagen direkt efter påsk är det dags för nästa stödgruppssamtal. Temat är skuld och skam. Väcker många tankar och känslor redan nu så undrar hur det kommer att bli då. Jag är fortfarande rädd att jag ska dissociera men efter förra gången när stödkvinnan höll mig kvar så känner jag mig lite lugnare. Bara jag berättar hur jag mår och känner och inte håller det för mig själv och sätter upp min vanliga yttre fasad "jag mår bra!".
Men innan dess, redan imorgon, ska jag träffa psykologen för andra gången. Hoppas på lite mer än att jag bara ska berätta min bakgrund den här gången. Hade svårt att öppna mig helt för henne förra gången. Inser att jag behöver göra det för att hon ska kunna hjälpa mig men jag kände inte riktigt förtroendet för det förra gången.
Kommentera