Förövaren, skam, skuld och gränser var temat för stödgruppen igår.
Det var också första gången som jag kände att jag vågade helt släppa ner guarden och givetvis kom tårarna då också! Men jag känner mig trygg i gruppen och det kändes helt okej att gråta. Trodde ju aldrig jag skulle kunna känna att det är okej att visa men så är det faktiskt!
Stödkvinnan släppte sedan inte iväg mig förrän hon visste att jag var okej och att jag var tillbaks i kroppen.
Nästa tema är just detta, att man inte alltid känner alla kroppsdelar eller att man flyr upp i huvudet och stänger av kroppen. Även självskadebeteende ingår i nästa tema. Kan väl säga att det lär bli väldigt tufft då också!
Jag har sovit hyfsat i natt iaf. Vaknat en gång som vanligt men somnade om snabbt. Känner mig fortfarande extremt trött! Är inte ovanligt att jag är det dagen efter stödgruppen träffats. Känns bara jobbigt att jobbet påverkas....
Kommentera