Äntligen känns det mesta i mitt liv väldigt positivt igen! Har fått ett nytt jobb och i onsdags lämnade jag in min uppsägning på min nuvarande arbetsplats. Det var en stor sten som föll... jag har inte trivts att jobba på det hållet som ledningen vill.
Iofs är vi många som inte gillar det hållet som ledningen drar på så vi är några stycken som sagt upp oss. Vi tar med oss totalt 60 års kompetens från just den arbetsplatsen... ledningens svar på detta är att det finns personal att anställa. För mina
kollegors skull så önskar jag verkligen att det finns folk att anställa!! Helst kompetenta personer också... men tittar man på arbetsmarknaden så vimlar det av annonser för min profession så en ort som är svår att pendla till lockar inte lika mycket som
stora städer. Det gör ont i mig att veta att mina kollegor troligen får en skittuff tid när jag slutat men jag måste sätta mig själv först. Jag hade gått under om jag hade stannat kvar...
Idag fick jag också ett positivt antagningsbesked! Jag har kommit in på en kurs på Göteborgs universitet! Musikteori 7,5 högskolepoäng. Går helt på distans. Får se om det blir att resa dit när kursen börjar eller ej.
Allt har bara vänt för mig!
Jag känner också att jag börjar få lättare att gråta. Det kan räcka med att lyssna på en predikan eller bön för att tårarna ska göra sig påminda. Det känns inte lika pinsamt längre även om jag försöker kontrollera mig själv och inte börja gråta inför
folk.
Jag ska träffa mediumet nästa vecka. Frågade henne om hon kunde hjälpa mig att rusta mig inför julens släktmiddag. Och givetvis alla gamla minnen från jular bakåt i tiden. Julen innebar ju inte att jag fick vara ifred men däremot kunde det vara lite svårare
för honom. Men om det inte gick med nåt annat så kunde jag ju alltid sitta i hans knä. Att känna hans fingrar som kom upp under kjolen, letade sig in i trosorna.... allt medan jag kände hans stånd växa...ja, så kunde min jul se ut...
Kommentera