Min chef sa till mig i onsdags att stanna hemma torsdag och fredag. Hade precis berättat för henne hur jag mått den senaste tiden. Att sedan inte riktigt veta hur mina arbetsuppgifter och ffa arbetsbördan kommer att vara från måndag nästa vecka gör ju inte det hela bättre...
Två dagar har jag ägnat åt mig själv, att bara vara, men även varit i kyrkan, jympat och sjungit. Mitt förhållande med Gud har utvecklats en del under den här veckan, har haft många samtal med honom. Undrat, skrikit, gråtit... Har inte tidigare varit så öppen med min tro även om jag alltid varit troende. Men nu börjar jag se möjligheterna med att min tro kan hjälpa mig på vägen mot läkning. Tur att jag anmälde mig till att sjunga i en av körerna i församlingen för två år sen!
Kommentera