Så himla jobbigt det är när man inser att det man lärt sig när man växte upp egentligen är helt uppåt väggarna fel. T ex fick jag lära mig att aldrig vara vek. Men vad är det för fel att visa sig vek?! Och inte skulle man gråta heller för det gör bara bebisar... jag kan nog göra en lång lista på sånt som jag fick lära mig och orsaken var ju bara en enda, att ingen skulle få veta!
Ingen skulle få veta vad som hände innanför dörrarna och om man då inte visade upp nåt misstänkt utåt så var det ju bara bra, eller?! Kanske skönt att jag inte hade så många kompisar också? Lekte jag med nån så var det sällan hemma hos oss.
På onsdag ska jag träffa min terapeut igen! Är ett tag sen nu och sist kom vi in på mina ätstörningar, att jag äter för att dämpa ångesten. Jag har funderat som tusan för att hitta nåt alternativ. Hittade på en självskadesida där man istället för att skära sig skulle rita en fjäril på armen. Om man sedan skar sig så tog man livet av fjärilen.
Men känns inte riktigt lika bra för mig att rita en fjäril på armen. Jag har ingen idé på vad jag skulle kunna göra när jag känner att det är på gång. Kanske nån som har nåt förslag?
1 kommentarer
Anonym
12 Feb 2017 22:42
Sjung!!!!
Kommentera