Så lätt det är att fastna i gamla spår. Destruktiva tankar om att jag inte är värd nåt, att jag inte kan nåt... och genast börjar jag att äta för det är ju det som lindrat min ångest tidigare.
Skillnaden idag är att jag insåg detta! Att jag kom på mig själv! Problemet är väl bara att jag inte ska döma mig själv för att jag trillade dit, snarare ska jag väl berömma mig själv för att jag faktiskt märkte det, eller?! Jag ska absolut försöka att inte döma mig för detta även om det finns en annan röst i mitt huvud som säger nånting helt annat just nu...
Kommentera