Efter tre oroliga nätter så bestämde jag mig för att ta en sömntablett! Jag behöver få sova en hel natt!! Det har varit en hel del mardrömmar den senaste tiden. Dels om julen och i mina drömmar så gick det helt annorlunda än vad det verkligen gjorde! Känslan av att vara den där lilla flickan som försöker göra allt för att bli sedd är ständigt närvarande när jag vaknar! Jag vill inte känna mig så här!
Sen har det ju inte blivit bättre av massmedias fokus på barnpornografi och pedofiler den senaste tiden. Det river upp mina sår igen, sår som hade börjat att läka...
Tur är att jag ska träffa terapeuten på måndag. Det som jag trodde skulle vara ett av de sista träffarna känns helt fel nu. Men kanske jag kan få mig själv på rätt köl igen innan dess! Ska träffa en av våra diakoner på fredag och där känner jag också ett väldigt stöd och support.
Visst är det fantastiskt vilka människor jag har förmånen att ha runt mig!? Och att alla dessa människor (ni som läser detta är givetvis inkluderade!) vill umgås med mig, vill vara mina vänner trots alla hemligheter som jag delat med mig av och gång på gång säger det till mig! Ibland känner jag mig äcklad av mig själv, allt jag varit med om och känslor som går tvärtemot hur det borde kännas, att det kanske ändå var jag som ville... men ändå står ni där!
Fattar ni hur fantastiska ni faktiskt är!?
Jag vill bara säga en sak till er, var inte rädda för att fråga mig exakt vad ni vill veta! Jag känner att jag har svårt att bara prata på då jag samtidigt känner empati för den som lyssnar och så säger jag kanske inte det där extra jobbiga för att jag inte vill lägga nån börda på nån annan... (förstår ni vad jag menar?! Jag gör det knappt när jag läser igenom det men kan inte riktigt skriva det på nåt bättre sätt)
Kommentera