Lite förberedd var jag inför att det kunde bli väldigt mycket känslor i samband med behandlingen med Bowenterapi. Men ändå så hängde jag inte riktigt med på hur känslorna slog till och rördes upp. Minns att jag tänkte när jag låg där på bänken i en av pauserna, det är pauser emellan för att kroppen ska hinna bearbeta, hur det ens kan var möjligt att reagera så här på nåt sånt litet. För det var väldigt lätta "rullningar". Som jag har förstått det så är det ffa bindväven som terapeuten är ute efter och att det sätter igång en vibration ner till musklerna.
Jag kände mig löjlig och försökte hålla tillbaks tårarna när terapeuten lutar sig framåt och säger "släpp ut det som måste ut". Kände mig ännu löjligare då som sitter och bölar första gången jag är hos henne....
Hon tyckte jag skulle fokusera på sånt som ger mig glädje i mitt liv, t ex sång! Att jag måste våga släppa in de som ger mig glädje för att kunna släppa iväg det som jag inte behöver bära på längre.
Ska bli spännande nästa gång! Två veckor dit!
1 kommentarer
Anonym
25 Jul 2017 21:07
Kramiz
Kommentera