Idag blev det så äntligen den dagen då jag gick utanför dörren iklädd shorts!
Oron var stor innan då jag skulle hem till en sångkompis för att repa en duett. Hon vet ingenting om hur jag mår och allt detta kämpande. Men jag stod emot impulsen att byta om till jeans. Cyklade hem till henne i shorts och en ärmlös topp.
Cyklade förbi en massa människor vid busshållplatsen och mina tankar uppfylldes av vad de tänkte om mig när jag cyklade förbi. Jag vet ju innerst inne att nästan ingen reagerar på nån som bara cyklar förbi men mina tankar drog ändå iväg...
När jag väl kom hem igen så kände jag mig så grymt nöjd med mig själv! Att jag faktiskt gjort detta! Kanske det blir lite lättare nästa gång.
Kommentera