Hatar när ångesten slår till. Förnuftet och logiken säger att det inte finns nåt att vara rädd för men kroppen säger nåt helt annat. Jag visste väl att det skulle komma igår kväll då det är dags för stödgruppen idag och vårt tema är "Min familj". Jag vet att jag bara berättar det jag känner att jag orkar och vill berätta men ändå kan jag känna mig orolig inför detta. Fast det är väl min GAD som orsakar det. Skönt iaf att jag har en tid hos psykologen imorgon så mår jag skit så kan jag få det ur mig då. 


Har dragit på mig en förkylning också ovanpå allt. Fast det brukar ju komma tillsammans. Känns som mitt immunförsvar dippar samtidigt som ångesten slår till. 

Kommentera

Publiceras ej