...hos psykologen.
Uppföljning är inbokad i september och sedan har jag ett helt års karens innan jag kan få träffa henne igen...
Det känns faktiskt som jag har kommit ett steg vidare. Sen om det är hon eller stödgruppen i RISE, eller kanske bägge, som hjälpt mig vidare, ja det vet jag inte.
Det jag vet är att jag har lämnat en stor del av min barndom bakom mig och nu jobbar jag med min självkänsla och att acceptera mig själv!
Skrev under ett avtal med mig själv idag. Tror det var totalt 15 punkter och det var ett par dom kändes riktigt tuffa att följa.
Den ena är att jag får lov att säga nej utan att känna dåligt samvete och den andra är att jag får lov att vara bättre än andra.
Dåligt samvete får jag ofta när jag säger nej så det blir en utmaning. Men den största utmaningen är att jag faktiskt får lov att vara bättre än nån annan på något och i detta fallet är det sång. Jag inser att jag har hållit tillbaks mig själv, av rädsla, för ju bättre jag blir desto hårdare blir fallet när jag misslyckas. Jag ser mig själv fortfarande som nån som misslyckas och att då tillåta mig själv att faktiskt lyckas med något, ja det är riktigt svårt!
Mina beställda badkläder ligger fortfarande på Hemköp och väntar på att hämtas ut... lördag kanske jag hinner...
Kommentera