Äntligen är det helg! 

Har varit en vecka med väldigt mycket berg- och dalbana men på nåt sätt så samlades allt ihop igår. Anställningsintervju som kändes bra där jag går ut från rummet med orden "du har exakt den erfarenheten vi söker"! Fast jag har en hel del annat att själv tänka över bl a pendlingsavståndet. Och hur vill jag göra med sången?! 
Igår pratade jag även med en stödkvinna från Rise, eller rättare sagt ordförande för föreningen. Vi pratade dels om mina tankar på att inte orka leva. Eller egentligen är det att jag inte orkar ha smärtan och ångesten. Precis som så många andra... men det gäller att hitta nåt att göra eller någon att prata med när de här tankarna slår till. Jourhavande präst har jag faktiskt inte ens tänkt på själv!! Men det är ju ett väldigt bra alternativ när klockan är alldeles för sent för att jag ska våga ringa nån kompis eller väcka sambon. 
Pratade även om min rädsla för att dissociera i stödgruppen men hon skulle prata med stödkvinnan som håller i gruppen så hon ska ha lite extra koll. Samt att jag även ska lämna namn och telefonnr till min sambo om de gör bedömningen att jag inte borde ta mig hem själv. Kanske finns det nån mer som jag kan lämna tel.nr till för min sambo är inte alltid så väldigt lätt att få tag på? 
Men det viktigaste är att det är jag som bestämmer vad jag vill och orkar prata om. Att jag inte pressar mig själv för det är ju oftast då jag dissocierar som ett försvar. Jag får ta det som det kommer helt enkelt! 

Gårdagen avslutades med ett besök på Malmö opera och musikalen Tänk om.

Kommentera

Publiceras ej