Min inre resa

Välkommen att ta del av min inre resa.

Jag vill mer än vad kroppen orkar!

Publicerad 2017-11-14 09:50:57 i Allmänt,

Jag vill göra så mycket mer än vad min kropp orkar. Ska jag vara ärlig så har det nog varit så i många år men det är först nu jag lyssnar på kroppens signaler. Jag har liksom bara sprungit vidare, ignorerat vad kroppen velat säga till mig, i ett försök att springa ifrån mina känslor... men nu är det stopp! 

Igår var jag på Release & Replace igen. Den här gången fick mitt inre lilla barn en skyddande bubbla runt sig för att kunna möta morfar. Förra gången vi försökte möta honom så sträckte han ut en hand för att kunna trösta men den här gången gick det inte. Det var jag, som vuxen, som mötte honom, visserligen hade jag mitt inre barn med mig men det var inte hon som skällde ut honom utan det var jag. Mötet med honom slutade med att vi delade upp honom i en god och en ond del. Den goda fick stanna kvar men den onda åkte rakt in i elden. När vi håller på att konfrontera honom så kommer en bild av min mormor upp. Där hon bara vill säga att hon är så väldigt ledsen för allt... 
Jag hann sedan att rensa ut några personer till innan jag kände mig helt utmattad. Jag fattar fortfarande inte riktigt att jag kunde säga de sakerna till honom som jag sa. Den jäkla skitgubben stod bara och log åt mig när jag vräkte ur mig.... 

När jag sedan kom hem och öppnade dörren, klev över tröskeln så kände jag en doft som var väldigt välbekant. En känsla av obehag steg inom mig och jag kom på vad det var, det var min morfar! Jag har inte känt den doften på så väldigt länge men blev ändå illamående. Högt och tydligt sa jag till honom att lämna mig i fred! Doften försvann och jag har inte känt nåt mer sen dess. Det kanske var den goda delen av morfar som kom för att hälsa på. Kanske tyckte han att det gick bra nu efter att jag tagit bort den onda delen. Men det får nog gå ett tag till innan jag känner att han får komma och hälsa på...

Kvällen igår var det sedan stödgrupp. "Min förövare" var temat och jag kände att jag definitivt inte ville prata om honom nu när jag precis kastat ut honom. Pratade om annat istället. Men så får det ju vara. 

Idag är jag helt slut, både mentalt men även fysiskt. Känns kanske lite konstigt att kroppen också är slut idag eftersom jag "bara" jobbade mentalt igår men så är det! Kropp och själ sitter ihop, oavsett om man vill det eller ej! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela