Igår var jag hos en terapeut/medium eller vad man nu ska kalla henne...
Första gången var i torsdags men då bara pratade vi och jag berättade om min uppväxt och vilka personer som har påverkat mig negativt, vad de gjorde samt att de fortfarande påverkar mig. Det blev en hel del namn... Igår började arbetet med att försöka
få bort de här personerna så att de slutar påverka mig. Det gick till så att jag mötte mitt inre lilla jag och så fick vi en energi till med oss, som kändes trygg för mig och som blev kanalen till terapeuten. Vi alla tre hamnade vid en lägereld
där sedan personerna kommer att bli inbjudna en efter en. Det är mitt inre barn som bestämmer vem som ska bjudas in. Allra första personen blev min mamma. Hon var väldigt bestämd med det, mitt inre barn, även om jag tyckte nåt annat. Både hon och
jag fick säga exakt vad vi ville till min mamma, tyst tack och lov! Jag blev väldigt förvånad över det här kaxiga lilla barnet som jag bär inombords. Hon är ju allt som jag inte är eller har varit. Hon tycker verkligen att det är nog nu!
När vi hade gjort upp med mamma, kastat de negativa minnena in i elden och släppt iväg känslorna med en ballong så var det dags att bjuda in nästa person. Morfar sa mitt inre barn med en fruktansvärd bestämdhet och satte näsan i vädret. Som sagt,
vi bjöd in honom men efter ett tag kände jag hur paniken tog över mer och mer och jag var tvungen att säga att jag inte orkade...
Efter att ha vilat ett tag så bjöd vi in min mormor istället. Där fick jag känslan av att det finns nåt som hände men som jag inte minns... Enligt terapeuten så fanns det en stor svart "blob" i mitt underliv men jag kunde själv inte få bort
den. Hon fick hjälpa mitt inre barn och de fick bort den tillsammans. Vad är det som jag blockerat så väl från att minnas?!
Detta blev de två som jag orkade ta hand igår. Det känns väldigt mycket lättare när jag tänker på både min mamma och min mormor. Så nånting har jag släppt iaf!
Kommentera