Min inre resa

Välkommen att ta del av min inre resa.

En tuff knut att lösa upp

Publicerad 2017-09-28 22:44:22 i Allmänt,

Ungefär mitt på bålen, vid solar plexus, har jag en stor knut av känslor som jag bara blockerat så jag kan ha kontrollen. Nu känner jag ett stort behov av att lösa upp denna och släppa loss allt som finns sparat där. Vad som kommer ut, det har jag ingen som helst aning om och det gör mig rädd också. Hos massageterapeuten igår så släppte en del. Det känns lite konstigt att så lätta rullningar som man gör i Bowenterapi kan lösa upp så mycket spänningar, men jag börjar vänja mig nu. Det känns något pinsamt att ligga där på britsen, endast med handdukar som täcker kroppen, och så börjar tårarna rinna... och den här gången blev det ännu mer och jag kände hur hela magen krampade och egentligen ville jag bara skrika ut min ilska, ledsamhet, förtvivlan mm som finns i den där knuten. Men riktigt så långt gick det inte... Jag hade terapeuten vid min sida i princip hela tiden och jag kände att jag äntligen kunde lätta liiiite på trycket. Att gråta är ju inget jag gärna gör och definitivt inte en sån här intensiv gråt där i princip hela kroppen är med. Men jisses vad jag var trött efteråt och så även idag. 

Jag hade dock önskat att jag kunde känna mig stolt över reaktionen och att jag släppte ut mina känslor och inte känt mig så skamsen som upptagit terapeutens tid med detta. Istället för den normala timmen så blev det totalt två(!) timmar. Jag tycker detta är pinsamt ffa då hon tog samma betalning som för en timme! Men det fanns väl en mening då jag var sista patienten för dagen samt att hon hade bokat nån annan att hämta på dagis. Allt brukar ske av en anledning! Även om vi kanske inte alltid ser anledningen till en början. 

Ganska lustigt för jag tror jag sa just det till psykologen; att det finns en mening med allt som sker. Enligt min psykolog så är jag andlig men att jag borde bejaka detta ännu mer. Ja, jag har sett och känt en del som jag inte riktigt kan förklara men ingenting av det har skrämt mig. Snarare tvärtom. Om det är en andlighet, det vet jag inte, men det känns väl inte helt fel. Psykologen menar att om jag bejakar detta ännu mer så kommer det att underlätta mycket för mig på min väg. Jag har ingen aning och du som läser detta kanske rent av skrattar åt det. Men jag kan faktiskt inte skratta åt det, det känns som jag borde ta det på allvar. Jag har genom årens lopp lärt mig att lita på min magkänsla. De gånger jag gått emot den då har det skitit sig totalt så det är väl bara till att lyssna och göra som den säger.


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela