Var hos psykologen igår. Ingen EMDR då varken jag eller hon tycker det längre. Däremot fick jag en övning för att kunna lyfta på locket och släppa ut mina känslor. Det var en väldigt bra övning men fruktansvärt jobbigt också! Bara det att få känslorna
inombords att närma sig "locket" som sitter i halsen på mig tog mycket kraft. Och när väl känslorna trängde igenom locket så var det både befriande men även skrämmande för jag kände att jag tappade kontrollen.
Psykologen satt bredvid mig hela tiden och jag kände hennes hand mot min arm så att jag skulle känna mig trygg. Men efteråt så skämdes jag så himla mycket. Tog en god stund innan jag ens kunde titta på henne... tänk att skammen kan sitta så hårt inpräntat
i mig. Egentligen så finns det ju inget jag behöver skämmas för, jag är ju garanterat inte den första som gråter hos henne. Men jag hör orden "man gråter inte och visar sig svag inför andra" konstant inom mig. Känner mig fortfarande lite skamsen
idag just för detta...
