Min inre resa

Välkommen att ta del av min inre resa.

Inför julen

Publicerad 2018-12-02 22:26:56 i Allmänt,

Redan nu funderar jag på vad som kommer att hända under juldagarna, ffa de dagar som jag träffar mina föräldrar. Blir det samma "charader" som vanligt som vi kommer spela upp? Efter många år så vet vi vad våra roller innebär. Jag får några bitska kommentarer men Gud nåde mig om jag svarar tillbaks! Elefanten i rummet som en stödkvinna på supporttelefonen sa. Det handlar ju verkligen om det! Och ingen vill prata om elefanten... och jag pallar inte ta upp det! Kanske jag aldrig gör det heller men jag kan bli tokig för mindre när det gäller stora högtider. Men jag kan inte se att jag nånsin kan lyfta och prata om elefanten i rummet med mina föräldrar. På nåt konstigt sätt så känns det som jag sviker dom om jag gör det. Att jag säger att jag inte älskar dom, vilket inte stämmer. Hur kan man lyfta att man varit utsatt för sexuella övergrepp och ändå säga att man älskar dom trots att de inte såg??! 

För varje dag som går och julen närmar sig känner jag hur mina tankar blir mörkare och det gör mig rädd samtidigt. Jag vet ju vilka tankar som kommer till sist om jag inte lyckas bryta den nedåtgående spiralen... 
Men det positiva är att jag har tre kommande solist-framträdande att se framemot. En på lille jul och två på självaste julafton. Kanske det kan hjälpa mig att inte hamna för långt ner i mörkret...

Kommentarer

Postat av: Birgit

Publicerad 2018-12-07 22:22:27

Läser och tänker.....måste du träffa dem?
Hur klarar du din syster tillsammans meddem?

Hur känns det när du träffar dina svärföräldrar?
Hur känns det att bo i ”deras” ?

Eg har jag inte med det at ga så du måste verkligen inte svara, men tänkte bara lufta minr m dina.

Kram!!!


Svar: Med mina svärföräldrar känns det ok. Att bo i deras har bara blivit bra. Vi gör det till vårt eget och det är ok från deras sida. Mina egna föräldrar är en annan historia.... jag älskar dem just för att de är mina föräldrar men samtidigt är det skitjobbigt att spela samma spel varje gång vi träffas...
Christina Hansson

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela