Redan nu funderar jag på vad som kommer att hända under juldagarna, ffa de dagar som jag träffar mina föräldrar. Blir det samma "charader" som vanligt som vi kommer spela upp? Efter många år så vet vi vad våra roller innebär. Jag får några bitska
kommentarer men Gud nåde mig om jag svarar tillbaks! Elefanten i rummet som en stödkvinna på supporttelefonen sa. Det handlar ju verkligen om det! Och ingen vill prata om elefanten... och jag pallar inte ta upp det! Kanske jag aldrig gör det heller men
jag kan bli tokig för mindre när det gäller stora högtider. Men jag kan inte se att jag nånsin kan lyfta och prata om elefanten i rummet med mina föräldrar. På nåt konstigt sätt så känns det som jag sviker dom om jag gör det. Att jag säger att jag inte
älskar dom, vilket inte stämmer. Hur kan man lyfta att man varit utsatt för sexuella övergrepp och ändå säga att man älskar dom trots att de inte såg??!
För varje dag som går och julen närmar sig känner jag hur mina tankar blir mörkare och det gör mig rädd samtidigt. Jag vet ju vilka tankar som kommer till sist om jag inte lyckas bryta den nedåtgående spiralen...
Men det positiva är att jag har tre kommande solist-framträdande att se framemot. En på lille jul och två på självaste julafton. Kanske det kan hjälpa mig att inte hamna för långt ner i mörkret...
1 kommentarer
Birgit
07 Dec 2018 22:22
Läser och tänker.....måste du träffa dem?
Hur klarar du din syster tillsammans meddem?
Hur känns det när du träffar dina svärföräldrar?
Hur känns det att bo i ”deras” ?
Eg har jag inte med det at ga så du måste verkligen inte svara, men tänkte bara lufta minr m dina.
Kram!!!
Kommentera