Mina känslor åker verkligen berg och dalbana just nu. Började gårdagen med ett besök hos massören och då kom givetvis tårarna och jag försökte kontrollera det och det gjorde det nästan värre... men till sist fick jag allt under kontroll. Blev dock
väldigt trött och det påverkade mig under resten av dagen. På eftermiddagen övergick det mer och mer till ilska. Tror säkert jag snäste av nån på jobbet med... 😳 jag känner inte igen mig själv! Fast det har jag inte gjort på nästan ett år nu. Men sent
på eftermiddagen så inser jag att jag håller på att bryta ihop. Turligt nog så var konferensrummet ledigt och jag hamnar storgråtandes i soffan och funderar på hur jag ens ska kunna ta mig hem från jobb! Ingen som jag litar på fanns kvar på jobb då klockan
började närma sig 16. Jag fick iaf iväg ett sms till massören som genast hörde av sig med tips för att jag skulle ta mig ur den nedåtgående spiralen. Kunde även ringa henne lite senare när hon hade hämtat sina barn från dagis. Med hennes tips och hjälp
kom jag upp från soffan iaf. Det bästa för att bryta min ångest är fysiskt arbete så jag satte sedan igång med att tömma det mesta från mitt skrivbord. Trött som tusan efter både detta bryt men även märkt av influensan som envist hänger kvar lite grann
i kroppen men jäklar i det vad jag jobbade effektivt! Gav utlopp för många känslor där när jag slängde ner en massa i flyttlådan jag hade med mig. Kommer att elda upp allt! Jag vill inte ha några minnen kvar alls på papper eller nåt, jag vill bara lämna
stället nu. Känns renande att elda upp det. Nu har jag två dagar kvar som jag ska ta mig igenom och sen hoppas jag att jag kommer hitta tillbaks till glädjen att få köra till jobbet igen, att känna att arbetsgivaren bryr sig om mig, att få känna mig värdefull...inte
stampad på, utnyttjad, värdelös och osynlig...
Nu är klockan fyra på morgonen. Hoppas på en timmes sömn till om jag bara kan somna om trots alla tankar och känslor som far rundor inombords
Kommentera