Min inre resa

Välkommen att ta del av min inre resa.

Sorgebearbetning

Publicerad 2018-02-18 20:25:28 i Allmänt,

Äntligen har jag fått lite distans och mina känslor har lagt sig något, även om jag definitivt inte önskar att dämpa känslorna så pass så jag stänger in de igen. 

Det var en riktigt tuff helg och jag var väl lite förberedd på att tårarna skulle äntligen komma och jag skulle få ut mina känslor. Det gjorde det! Med råge känns det som! Att ligga på golvet i fosterställning och gråta/skrika ut min förtvivlan, ilska, ångest var väl kanske inte det jag hade förberett mig på! Gissa om jag skäms för detta! Jag försöker intala mig själv att det hände på rätt ställe, med rätt sällskap och var inget onormalt alls för någon i min situation men så kommer de där tankarna smygande igen om att jag inte kan vara psykiskt frisk som bryter ihop på det här sättet. 
Men jag är också oerhört tacksam för att det hände, just det som hände, att jag äntligen lyfte locket från mina känslor! Och tacksam för alla de som fanns runt mig, till stöd, som tröst, som gav mig en hand när jag behövde känna en trygghet, som gav mig en kram när jag behövde det. Dessa människor gjorde ju att jag vågade släppa kontrollen och lyfta på locket. Några av er läser kanske just dessa ord.  Jag hoppas ni känner hur tacksam jag är! 

Jag önskar att alla hade möjlighet att gå den här utbildningen/kursen. Alla kan ha nytta av den för förluster har vi alla haft nångång och kommer att stå inför även framåt. 

(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela