6,5 veckor kvar på mitt gamla jobb!
Hur ska jag orka detta liksom?
Och ha energi kvar när jag börjar på det nya.
Det tär hårt på mig att köra till jobbet men hade jag inte haft så underbara kollegor som jag kommer sakna nåt grymt så vette tusan hur det skulle funkat överhuvudtaget.
Jag önskar att det var mars typ imorgon...
Varje morgon börjar jag dagen med att be om skydd så jag ska kunna hålla negativa energier borta från mig. Men hur ska jag göra när jag känner mig bortglömd, ignorerad och osynlig för chefer och ledning? Varje dag finns det kollegor som kommenterar "hur
ska vi klara oss utan dig när du slutar?" Oftast brukar jag svara det en av cheferna sa "alla går att ersätta". Som det är nu känner jag mig otillräcklig då vi är underbemannade och vi får göra strikta prioriteringar dvs många kan få
vänta läääänge samt att jag kommer inte hinna göra t ex lathundar/manualer på sånt som bara jag vet hur det görs, innan jag slutar. Men eftersom jag känner mig själv så lär jag försöka hinna med det ändå även om jag kommer göra det på helgerna hemma.
Så jäkla dum är jag mot mig själv att jag sätter mitt jobb före. På bekostnad av att jag inte kommer må så bra...
Mediyogan startade igår! Varannan måndag kommer det att bli. Igår blev det hjärtmeditation efter yogan och jag klarar inte det! Igår kom tårarna efter bara en liten stund. Förvånad blev jag för jag brukar inte gråta men som jag sagt nån gång tidigare
så känns det som känslorna ligger väldigt ytligt numera. Kanske är den där störtfloden på väg?! Tanken på det gör mig lite skraj faktiskt för jag vet ju inte när och i vilken situation det kan hända....
Kommentera