Har påbörjat en mailkurs som heter Frigörelse från skam. Känns verkligen som en rivstart trots att jag bara har fått 7 mail än så länge (totalt 45).
I mail 6 fanns det en lista över vad kvinnor har sagt till min psykolog om vad skam är.
- Skam är den där känslan i maggropen som är mörk och gör så helvetes ont. Det går inte att prata om den eller uttrycka hur hemskt den känns eftersom alla då får reda på din ’smutsiga hemlighet’.
- Skam är att bli bortstött.
- Skam att jag inte är ärlig mot mig själv.
- Skam finns alltid där under ytan.
- Man arbetar hårt för att visa världen vad den vill se. Skammen kommer när masken dras av och ens mindre sympatiska sidor visas upp.
- Skam är att hata sig själv och förstå varför andra hatar en.
- Det handlar om att känna avsmak för sig själv.
- Skam är som ett fängelse, ett fängelse som du förtjänar att sitta i eftersom något är fel på dig.
- Skammen är ett hinder, den stoppar mig och jag känner mig ful och fel med skammen. Jag släpper inte in någon på riktigt, jag sluter mig, stänger mig och jag slappnar inte av. Jag är ofta på helspänn för att inte släppa in någon tätt inpå, för då kommer skam.
- Skam är att bli blottad. Ens brister som man vill dölja för alla avslöjas.
Exakt så är det! Just det där om att hata sig själv, ful, värdelös, bortstött och känslan i maggropen känner jag absolut igen och hade nog sagt det också.
Att titta på sin skam är inte lätt då man gör allt för att undvika den. Jag äter för att slippa känna den och lite annat undvikande beteende... men nu kommer jag inte undan. Att ägna 15-20 min om dagen till att titta på min skam och skriva om
den ska förhoppningsvis göra att jag faktiskt, om några månader, kan säga att jag är fri från skam!
Men på resan dit så lär det bli en riktigt känslomässig berg- och dalbana, det har redan börjat...
Kommentera