Livet har rusat på i 200 knyck den senaste tiden. Nytt jobb som jag stormtrivs på, snart flyttar vi till hus och det är mycket som ska packas!
Körsången tar mer plats i mitt liv igen. Jympan är på väg tillbaks in i mitt liv igen. 

För att inte rusa på så har jag tagit 1,5 veckas semester. Hade ingen ledighet när jag bytte jobb därför känns det extraskönt nu efter tre veckor på det nya. Har hunnit komma in i det men behöver smälta alla nya intryck. Därför kom påsken perfekt som ett naturligt avbrott som jag bara förlängde med några semesterdagar. 

Så nu hinner jag stanna upp, tänka och känna efter. Mina känslor har känts som ett enda stort kaos emellanåt. Den stora skillnaden är att jag vågar släppa ut känslorna nu. Jag vågar skrika ut min ångest, jag vågar gråta hos massören... jag vågar! Men så trött jag blir efter en sån episod... kanske inte så konstigt iofs. Men jag har så mycket som behöver komma ut. 45 år av instängda känslor... 
Men den personen som fick mig att öppna den allra innersta stängda och väl låsta dörren jag hade inombords är jag för evigt tacksam, för det är så mycket enklare att andas. Det var en tung börda som bara försvann. Fantastiskt! Känns lite som magi faktiskt. Kände mig flera kilo lättare efter den sessionen. 

Kommentera

Publiceras ej