Min inre resa

Välkommen att ta del av min inre resa.

Tack

Publicerad 2018-05-24 22:37:53 i Allmänt,

Är så tacksam för alla glada tillrop och peppande kommentarer ni ger mig när jag känner mig helt nere i kängorna. 
Både igår och idag har varit sådana dagar. Jag behöver lära mig att inte döma mig själv och ffa inte sätta ouppnåeliga krav på mig själv. Men det är inte så lätt när allt jag gjort nästan hela mitt liv är att ha kämpat efter att uppnå krav som ingen skulle kunna klarat och när jag inte nått upp till dessa så har jag blivit "straffad" på nåt sätt. Misslyckad har jag ju alltid varit...

Kämpar just nu med att acceptera smärtan som finns inombords. Den finns där, det är okej att den finns där... men det gör jäkligt ont! Fast farligt är det ju inte... men jag önskar så innerligt att jag var typ 6-7 år och kunde storgråtandes krypa upp i en mammas famn (en mamma som bryr sig om mig alltså) för att få tröst och känna kärlek! Gud vad jag hade gråtit då alltså!! Det hade nog bara forsat ut...
Men nu är jag 45 år och har ingen sån mamma så det kan jag ju bara glömma....

Jag skäms...

Publicerad 2018-05-24 05:11:49 i Allmänt,

Jag är uppväxt med "gråter gör bara barn och de som är svaga"! Därför är det väldigt svårt för mig att släppa fram tårarna och visa för andra att jag är ledsen. Men igår på EMDR så kom tårarna och genast kom känslan av att jag är värdelös som bryter ihop på detta sättet, även om psykologen sa att det är helt ok. Det är rent av bra för mig att gråta! Det gjorde så ont inombords när jag tänkte på ett speciellt minne så tårarna kom. Den smärtan har jag alltid tryckt bort för att slippa känna och nu när den fick lov att komma fram så blev det bara för mycket.... och jag skämdes så mycket över att jag inte kunde hålla tillbaks tårarna... 😳

När jag körde från psykologen så kom mina gamla strategier fram så givetvis dövade jag smärtan med hjälp av mat... vilket gjorde att skammen blev ännu större och jag kände mig ännu mer värdelös som hamnade i gamla mönster... nu var jag tvungen att köra till jobb och då behövde jag döva smärtan snabbt för att kunna fixa resten av dagen plus att jag behövde äta eftersom det var nästan lunchdags. Men jag måste försöka hitta nån annan strategi än mina gamla. De gamla lösningarna som jag har att ta till är bara destruktiva och får mig att må dåligt och känna mig värdelös så de är inte bra men vad skulle jag göra? Jag ville ju inte känna den intensiva smärtan inombords....
Men ni ska veta att jag skäms! Jag skäms för att jag gjorde det. Jag skäms nu när jag berättar det för er... och värdelös känner jag mig... 

Detta blev tufft...

Publicerad 2018-05-10 21:10:42 i Allmänt,

Har varit tufft ett tag nu, ffa igår efter en dålig natt med väldigt sporadisk sömn så mådde jag inte alls bra. Men hade fler samtal bl.a. med min psykolog men även med vänner som blev lite oroliga för mig igår, speciellt när de inte fick tag på mig då jag hade stängt av min telefon när jag hade samtal med diakonen. Känns inte kul alls att ha orsakat så mycket uppståndelse... men också skönt att veta att det finns några som bryr sig om mig. 

Jag vet ju att EMDR kan ställa till det så här innan det vänder så nu hoppas jag bara att jag kan reda ut det här med flashbacks och mardrömmar... för det verkar ju definitivt vara en bra behandlingsform och den funkar för mig! Jag skulle skriva ner några minnen till nästa gång men har ännu inte orkat. Idag har jag inte velat tänka på det överhuvudtaget så får väl fixa det i helgen. 

Jag har ju en strategi när jag får flashbacks och/eller dissocierar men innan jag har reagerat i mina tankar och styrt om till att göra det jag ska för att bryta så har känslan satt sig rejält i kroppen och ångesten byggs genast upp. Hade ju velat få en föraning om att snart kommer en flashback för då hade jag ju kunnat göra nåt åt det innan känslan sitter i kroppen. Jag har ju haft flashbacks förr men aldrig så här många och så intensiva. Men enligt min psykolog så spelar tröttheten också en stor roll. Är man trött pga dålig sömn så dissocierar man lättare, det hänger ihop. Så nu får jag skärpa till mig med sömnen och försöka få 8 timmar i sängen varje natt. Det känns som en omöjlighet men jag måste försöka. Även om jag inte sover alla 8 timmarna så vilar jag liggandes iaf. 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela