Jag är uppväxt med "gråter gör bara barn och de som är svaga"! Därför är det väldigt svårt för mig att släppa fram tårarna och visa för andra att jag är ledsen. Men igår på EMDR så kom tårarna och genast kom känslan av att jag är värdelös som
bryter ihop på detta sättet, även om psykologen sa att det är helt ok. Det är rent av bra för mig att gråta! Det gjorde så ont inombords när jag tänkte på ett speciellt minne så tårarna kom. Den smärtan har jag alltid tryckt bort för att slippa känna
och nu när den fick lov att komma fram så blev det bara för mycket.... och jag skämdes så mycket över att jag inte kunde hålla tillbaks tårarna... 😳
När jag körde från psykologen så kom mina gamla strategier fram så givetvis dövade jag smärtan med hjälp av mat... vilket gjorde att skammen blev ännu större och jag kände mig ännu mer värdelös som hamnade i gamla mönster... nu var jag tvungen att
köra till jobb och då behövde jag döva smärtan snabbt för att kunna fixa resten av dagen plus att jag behövde äta eftersom det var nästan lunchdags. Men jag måste försöka hitta nån annan strategi än mina gamla. De gamla lösningarna som jag har att
ta till är bara destruktiva och får mig att må dåligt och känna mig värdelös så de är inte bra men vad skulle jag göra? Jag ville ju inte känna den intensiva smärtan inombords....
Men ni ska veta att jag skäms! Jag skäms för att jag gjorde det. Jag skäms nu när jag berättar det för er... och värdelös känner jag mig...
Kommentera