Min inre resa

Välkommen att ta del av min inre resa.

En ny dikt

Publicerad 2015-10-31 17:23:00 i Allmänt,

Tårarna rinner
Sakta nerför min kind
Jag börjar förstå
Att skammen är inte min
Det du gjorde med mig
Och de som tigande såg på
Ni stal min barndom
Och så mycket mer
Jag börjar nu ta tillbaks
Det som en gång var mitt
Men jag kommer alltid att sakna
Det som inte går att få tillbaka 
Minnena får jag för alltid behålla
Men din makt över mig får du aldrig igen! 

Vaknar med ett lugn i kroppen

Publicerad 2015-10-31 07:33:09 i Allmänt,

Känner ett lugn inombords.
Tänker att det kanske hänger ihop med att de allra största och värsta trollen har nu kommit ut!? 
Det känns väldigt lustigt med den här totala vändning från hur jag mådde i torsdags! 
Nu kan jag konstatera att detta har hänt mig. Och det är inte mitt fel! Jag känner inte mycket skam längre när jag skriver om det. I den här stunden känner jag ingen skam alls. 
Nu är jag fullt medveten om att det troligen kommer hända igen, att skammen väller in över mig. Men kan jag då bara minnas hur jag mår just nu så vet jag ju att det finns en ljusning! Även om jag går tillbaks i tiden och bara är 7 år igen så har jag ju nån kontakt med den vuxna person jag är idag. Har ju en vuxen persons logiska tankar men skammen är ju aldrig logisk. 

Den här känslan av att det faktiskt inte är mitt fel är relativt ny. Har alltid haft en tanke gnagande att nåt har jag säkert gjort som lockade honom till att göra det han gjorde...

Den här känslan ligger troligen till grund för att det gick riktigt bra på sånglektionen igår! Har en lektion till idag så nu hoppas jag att känslan hänger kvar och att jag kan fortsätta på samma spår som igår! 

Konstigt hur det kan pendla så här

Publicerad 2015-10-30 16:01:29 i Allmänt,

Idag har jag en helt annan känsla i kroppen. Känner mig lugn och sansad. Ingen ångest som ligger och trycker i bakgrunden. Ingen röst inne i huvudet som tycker jag är värdelös. Ingen splittrad känsla i kroppen utan den känns hel igen. 

Har märkt att det gärna blir så här när det dyker upp "fysiska minnen". Sånt som jag minns fysiskt. Hoppas ni förstår vad jag menar... Känns svårt att förklara annars. Det kan vara t ex nån beröring som jag minns. Eller som i det här fallet mindes jag hur det var att ha sex med min morfar... När dom här episoderna uppstår så är det precis som om min kropp reagerar som om det hände här och nu! Huvudet kopplas bort från resten av kroppen för det var ju så jag "skyddade" mig. Ångesten växer och skammen likaså, för tänk om nån skulle få veta...
Det är konstigt för jag kunde känna exakt hur den där snickarbänken kändes... Skårorna och märkena som fanns i den... Skavankerna i taket... Lukten i pannrummet har jag iofs kunnat känna av tidigare men den dök också upp igen... 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela