Min inre resa

Välkommen att ta del av min inre resa.

En tuff knut att lösa upp

Publicerad 2017-09-28 22:44:22 i Allmänt,

Ungefär mitt på bålen, vid solar plexus, har jag en stor knut av känslor som jag bara blockerat så jag kan ha kontrollen. Nu känner jag ett stort behov av att lösa upp denna och släppa loss allt som finns sparat där. Vad som kommer ut, det har jag ingen som helst aning om och det gör mig rädd också. Hos massageterapeuten igår så släppte en del. Det känns lite konstigt att så lätta rullningar som man gör i Bowenterapi kan lösa upp så mycket spänningar, men jag börjar vänja mig nu. Det känns något pinsamt att ligga där på britsen, endast med handdukar som täcker kroppen, och så börjar tårarna rinna... och den här gången blev det ännu mer och jag kände hur hela magen krampade och egentligen ville jag bara skrika ut min ilska, ledsamhet, förtvivlan mm som finns i den där knuten. Men riktigt så långt gick det inte... Jag hade terapeuten vid min sida i princip hela tiden och jag kände att jag äntligen kunde lätta liiiite på trycket. Att gråta är ju inget jag gärna gör och definitivt inte en sån här intensiv gråt där i princip hela kroppen är med. Men jisses vad jag var trött efteråt och så även idag. 

Jag hade dock önskat att jag kunde känna mig stolt över reaktionen och att jag släppte ut mina känslor och inte känt mig så skamsen som upptagit terapeutens tid med detta. Istället för den normala timmen så blev det totalt två(!) timmar. Jag tycker detta är pinsamt ffa då hon tog samma betalning som för en timme! Men det fanns väl en mening då jag var sista patienten för dagen samt att hon hade bokat nån annan att hämta på dagis. Allt brukar ske av en anledning! Även om vi kanske inte alltid ser anledningen till en början. 

Ganska lustigt för jag tror jag sa just det till psykologen; att det finns en mening med allt som sker. Enligt min psykolog så är jag andlig men att jag borde bejaka detta ännu mer. Ja, jag har sett och känt en del som jag inte riktigt kan förklara men ingenting av det har skrämt mig. Snarare tvärtom. Om det är en andlighet, det vet jag inte, men det känns väl inte helt fel. Psykologen menar att om jag bejakar detta ännu mer så kommer det att underlätta mycket för mig på min väg. Jag har ingen aning och du som läser detta kanske rent av skrattar åt det. Men jag kan faktiskt inte skratta åt det, det känns som jag borde ta det på allvar. Jag har genom årens lopp lärt mig att lita på min magkänsla. De gånger jag gått emot den då har det skitit sig totalt så det är väl bara till att lyssna och göra som den säger.


Känner mig värdelös

Publicerad 2017-09-24 22:14:49 i Allmänt,

Pratade med morsan idag. Efter ett samtal med henne så brukar jag känna mig värdelös och allmänt dålig! Har visserligen blivit bättre då tipsen från psykologen har hjälpt mig. Men idag kunde jag inte stå emot hennes tjatande. Efteråt så hör jag hennes röst inne i mitt huvud som talar om för mig hur värdelös och usel som människa jag är. Det är hennes röst som jag alltid hör när tankarna på värdelöshet kommer. 


Men så tänkte jag att nu ska jag istället se vad jag har gjort! 


Jag har själv ritat ovanstående! Utan att ha gått på nån kurs. Tycker faktiskt att jag är hyfsad! 


Sedan sjunger jag också! Riktigt bra om jag får säga det själv... men då min tanke med den här bloggen är att vara anonym så blir det liiiite svårt för mig att dela nåt videoklipp med er. 

Men kontentan av detta blir att morsan har fel iaf!!! Även om rösten envist biter sig kvar inne i mitt huvud...

Hade ju en bra plan....

Publicerad 2017-09-24 15:22:48 i Allmänt,

Igår hade jag äntligen tänkt att jag skulle få tummarna loss och komma igång med att träna igen. Jovisst..man säger ju att tanken var god, och det var den! Hade tänkt att gå på Core Soft! Kan det bli mycket bättre träning?! Fullt fokus på core-muskulaturen och dessutom soft som intensitet. Men, när klockan ringde 7 så var det som om nånting höll mig kvar i sängen. Somnade om och gick sedan upp 8.30. När passet börjar kl 9 så är det lönlöst att ens försöka. Och min kropp ville definitivt inte träna igår. Hur ska jag komma in i mitt träningsflow igen? Jag gillar ju att träna, det vet jag, men när min kropp bara säger att jag ska vila, hur ska jag då komma igen!? Lite jobbigt också att möta personer/ledare/motionärer/funktionärer som undrar var jag varit den senaste tiden...svårt att svara på det och det gör mig också lite avvaktande. Skit, också!! Jag känner mig usel och värdelös när jag inte orkar det jag vill! Vad är det för mening?! 



Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela