Anmälde mig till trauma sensitive yoga i enskilda sessioner förra veckan och igår var det så dags för första tillfället. Något konstigt kändes det att vara ensam med yogainstruktören. Och det här med att ingenting är tvingande att göra utan jag får en massa olika förslag på vad jag skulle kunna göra om jag vill eventuellt göra det, annars gör jag vad min kropp vill och säger. Det där med att hela tiden lyssna in på vad min kropp säger var svårt för det är så lätt att bara härma och göra likadant utan att tänka efter. Kanske är det enklare när man är ensam tänker jag och därför en av orsakerna till att jag valt enskilda sessioner. Ändå så tvingade jag mig till att göra en övning, "Barnet", som jag känner mig väldigt obekväm med. Men i samtalet efteråt så lyckades jag säga det iaf och hon kommer plocka bort just den och introducera den igen när jag kört några gånger. Iaf är jag nöjd med mig själv! 

Kommentera

Publiceras ej