Min inre resa

Välkommen att ta del av min inre resa.

Känner mig misslyckad

Publicerad 2016-07-31 23:08:14 i Allmänt,

Då är det ett faktum alltså! Sjukskriven helt till den 7 augusti av min läkare. Känner mig totalt misslyckad...
Fick även "order" av min läkare att jag ska ta ut de två veckorna av min semester, som jag nu varit sjuk, under hösten. "Du behöver det!" var hennes exakta ord.

Försöker intala mig själv att det faktiskt är helt ok att göra en massa roliga saker även om jag är sjukskriven... Så idag blev det ett besök på Bohusfästning och imorgon väntar Liseberg på oss.

Kanske finns det nåt positivt i det hela?!

Publicerad 2016-07-27 12:59:27 i Allmänt,

Shit vilken ångest jag har! Känner mig så dum för att jag inte orkar och sköterskan som svarade på vårdcentralen igår gjorde ju inte det hela lättare precis. Enligt henne var det helt normalt att må så här när man precis börjat sin semester... Som ni förstår så fick jag ingen tid...och jag orkade inte ringa idag igen. Förhoppningsvis så orkar jag imorgon.

Igår träffade jag sjukgymnasten. Berättade hur jag mådde och att jag sjukskrivit mig själv. Sen skulle vi göra några övningar. Och jag skäms så men jag frös helt plötsligt. Kunde inte ens ta ett steg framåt. Och kände mig fruktansvärt obekväm med henne så nära mig... Fick avbryta övningen. Känner mig så misslyckad som inte ens kunde reda ut en enkel övning. Var ärlig och sa det till henne också men hon såg inget misslyckande, tvärtom så såg hon framsteg... För även om jag inte kunde ta ett steg framåt så kunde jag iaf till sist öppna ögonen och då var det det som var positivt, att jag kunde öppna ögonen...

Jisses, vad dum och värdelös jag känner mig när ett framsteg är att öppna ögonen... Men visst, jag hade ögonen slutna innan och undvek kroppskontakt med henne. Men hon är en lurig en och till sist så stod hon där och höll mig i handen igen, iaf för en kort stund. Och hon envisas även med att stå rakt framför så ögonkontakt blir oundvikligt. Igår kändes det inte riktigt bekvämt så jag slog ner
blicken så ofta jag kunde.

Men om jag ska säga nåt positivt så är det ju faktiskt att jag inte har ätit för att döva min ångest!!

Hur ska jag orka imorgon också?!

Publicerad 2016-07-25 22:56:28 i Allmänt,

Helt död efter dagens samtal med terapeuten. Bölade som vanligt och känner mig så himla dum och korkad varje gång det blir så. Och varje gång säger Katarina, min terapeut, precis tvärtom. Men jag är uppfostrad med att man inte ska visa att man gråter för då blottar man sina svagheter. Det var ju en vinst för morsan om hon fick mig att börja gråta...
Idag blev insikten att jag projicerar min mamma på andra runt omkring mig det som fick mig att tippa över. Ta t ex den kvinnliga anhörig till en patient som tyckte jag var inkompetent och värdelös. Varför hon påverkade mig så enormt var att hon betedde sig exakt som min mamma och jag hamnade i dåtiden i mina reaktioner. Hur ska jag liksom fixa det en annan gång? Är det ens möjligt att jag kommer att kunna hantera det på ett bättre sätt?!
Men det gavs många tillfällen idag på att öva på närvaro, att stanna kvar i kroppen.

Imorgon ska jag träffa sjukgymnasten och det lär också bli en väldigt tuff timme. Fattar inte riktigt hur jag ska orka! Tur att det inte är förrän sent på eftermiddagen så hinner jag sova lite under dagen.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela