Idag poppade mammas ord upp i skallen igen på mig, det hon sa när jag berättade att jag börjat ta sånglektioner "Vad fan ska det vara bra för!?"

Det är många år sen hon sa det men känslan i kroppen är densamma och jag hör hennes nedklankande röst så tydligt. Aldrig har hon sagt att något jag gjort är bra, iaf inte direkt till mig. 

Men imorgon är en annan dag. Då hoppas jag på kraft så jag kan mota ut den där förbaskade rösten som talar om för mig att jag är totalt värdelös och kan ingenting! 

Kommentera

Publiceras ej