Min inre resa

Välkommen att ta del av min inre resa.

Skam och skuld

Publicerad 2017-04-27 06:09:28 i Allmänt,

Förövaren, skam, skuld och gränser var temat för stödgruppen igår. 

Det var också första gången som jag kände att jag vågade helt släppa ner guarden och givetvis kom tårarna då också! Men jag känner mig trygg i gruppen och det kändes helt okej att gråta. Trodde ju aldrig jag skulle kunna känna att det är okej att visa men så är det faktiskt! 
Stödkvinnan släppte sedan inte iväg mig förrän hon visste att jag var okej och att jag var tillbaks i kroppen. 
Nästa tema är just detta, att man inte alltid känner alla kroppsdelar eller att man flyr upp i huvudet och stänger av kroppen. Även självskadebeteende ingår i nästa tema. Kan väl säga att det lär bli väldigt tufft då också! 

Jag har sovit hyfsat i natt iaf. Vaknat en gång som vanligt men somnade om snabbt. Känner mig fortfarande extremt trött! Är inte ovanligt att jag är det dagen efter stödgruppen träffats. Känns bara jobbigt att jobbet påverkas....

Dags att försöka sova

Publicerad 2017-04-25 22:15:38 i Allmänt,

Redan imorse visste jag att detta skulle bli en tuff dag men det var bara att köra på så länge det håller tänkte jag. 

Redan hos psykologen började det bli jäkligt tufft. Vi pratade lite om hur jag mådde samt vad som hänt sen sist vi sågs (antagningsprov etc). Sen fick jag en avslappningsövning/andningsövning som jag har fått i uppdrag att göra minst en gång pp förmiddagen och minst en gång på eftermiddagen, varenda dag... Fick en signeringslista till det. Tänkte att jag ska nog ställa in larmet på min telefon så jag inte glömmer det. Tanken är att jag ska komma dithän att jag gör den utan att reflektera över det, att det helt enkelt blir en vana. 
Sedan fick jag nåt väldigt tuffare. Jag ska göra en analys över min ångest till nästa gång. Triggers, vad jag gör, hjälper det jag gör etc. Och min första tanke var "jag ska se mitt ätstörningsbeteende i skrift! Fy fan alltså!" Genast kände jag hur ångesten kom... Ja jag inser att hon måste veta mer för att kunna hjälpa mig. Och jag har ju gått dit för att jag vill ha hennes hjälp att hitta andra strategier som kan hjälpa mig för mina hjälper ju knappast...

Efter detta besöket så insåg jag att jag lär inte kunna göra nån bra provsjungning på kvällen så skickade iväg ett sms där jag skrev att jag inte mådde bra och ville skjuta på det framåt. Var helt ok fick jag tillbaks! Skönt! En sak mindre som låg på mina axlar. Och det gjorde att jag kunde slappna av och sjunga ut när jag sjöng vårsånger på äldreboendet i samband med andakten där. 
Att se alla dessa leenden, höra applåderna och alla positiva kommentarerna efteråt kändes underbart inombords! Jag inser att jag verkligen ska sjunga mer! Och inför publik! Nu ska jag bara tänka efter hur jag ska få till det....
Tyvärr fick jag ett mindre roligt meddelande på min telefonsvarare under tiden jag sjöng. Att lämna ett meddelande på en svarare om att jag inte fått tjänsten jag sökt tycker jag är väldigt fegt! Även om jag kunde ringa henne om jag hade några frågor... jag har frågor! Men nu ska jag bara hitta orken och modet att ringa... kan ju inte vänta alldeles för länge heller så får försöka samla ihop mig snabbt. 

Som ni förstår så var det underbart skönt att ha kvällen ledig! Har försökt att sortera bland tankarna för att inte grubbla för mycket nu när det är dags att sova. Hoppas på det bästa! 


Borde egentligen inte bli förvånad..

Publicerad 2017-04-25 09:03:26 i Allmänt,

Idag har jag semester då jag har ett sånguppdrag i eftermiddag! 

En sak slog mig nyss och jag borde egentligen inte bli förvånad då jag vet hur fåglar, iaf undulater, kan vara till sättet. Vi har två undulater, en hona och en hane. När jag är hemma som idag då jag har semester så bryr sig dom inte så mycket om mig. Dom håller sig för sig själv i köket där de flyger runt, tuggar på tapeten(!), käkar lite fröer eller grönsaker etc. 
Men de dagar när jag är hemma pga att jag inte mår så bra så kommer alltid honan in i vardagsrummet för att kolla till mig ungefär en gång i timmen. Ibland kommer de båda två och sitter på gardinen i vardagsrummet istället. Precis som de vill hålla mig sällskap. Just honans beteende med att hon kollar till mig lite då och då var det som förvånade mig. Att både två kommer är inte konstigt då de är flockdjur och antagligen tillhör jag deras flock också men att bara hon kommer, det känns lite konstigt. Och bara de dagar när jag inte mår bra... 
ja djur är bra underliga ibland! Och de förstår så mycket mer än vad vi tror! 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela