Nu har det gått ett bra tag sen jag skrev senast. Har haft semester och bara fokuserat på att vara ledig. Psykologen har också haft semester så jag har verkligen varit ledig och inte haft en massa "måsten" under sommaren. Men nu är jag tillbaks
på jobb och även igång med samtal och yoga igen.
Yogan var verkligen en upplevelse den här gången. För första gången nånsin så kunde jag verkligen känna tydligt underlaget när jag satt på golvet, kände mina ben tydligt och nu blev det helt plötsligt jättetydligt att den känseln jag haft innan inte varit
så bra precis... Så det känns som jag verkligen är på rätt spår vad gäller yogan. Funderar på om jag ska ta steget och gå i grupp istället men samtidigt så blir inte övningarna helt anpassade efter mina behov utan mer generellt för alla som är
där samt att jag inte är ensam i rummet tillsammans med instruktören så jag tror faktiskt jag kör på med enskilda sessioner. Känns väldigt lyxigt! Men det kan jag väl vara värd eller?
Första sessionen hos psykologen efter semestern var inte fullt lika kul... men väldigt värdefull. Jag har insett att skammen fortfarande finns kvar, att jag hatar min egen kropp för att den reagerade med njutning när jag definitivt inte ville. Tänker
att det kanske rent av var så att jag ville själv eftersom det var skönt... jag lyfte detta när jag träffade psykologen förra veckan. Vi jobbade med detta knappt en halvtimme med en ny typ av behandling och jag blev så förvånad över hur snabbt mina
känslor blev mindre när jag tänkte på det. Hennes respons var också att jag numera kan prata om det mycket lättare så nånting har ju verkligen hänt sen jag började hos henne.
Jag fick ett tips om ett youtube-klipp, Tedtalk, som jag tänkte dela med mig här. Första gången jag såg det så började tårarna rinna för hon som pratar beskrev det precis så som jag känner det. Och säkert fler med mig som blivit utsatt för sexuella övergrepp.
Kolla på klippet. Sprid det vidare! Kanske det kan hjälpa några fler!
Kommentera