Min inre resa

Välkommen att ta del av min inre resa.

Kommer jag nånsin kunna slappna av

Publicerad 2018-09-19 08:01:28 i Allmänt,

Blir så irriterad på mig själv. Är så himla medveten om mitt kontrollbehov och att ha koll på allt och alla och jag vet att jag måste kunna släppa på kontrollen så jag inte bränner ut mig själv men ändå så kommer jag på mig dagligen med alla mina känselspröt ute. Och ännu värre är det hemma i intima situationer för där vågar jag definitivt inte slappna av. Känner hur jag bara blir stel i vissa situationer... hur fasen ska jag komma över det???

Hatar när jag ramlar ner i mörkret igen

Publicerad 2018-09-16 21:17:32 i Allmänt,

Innan i veckan så rasade jag ner i det djupa mörka hålet som jag lyckats kravla mig upp ur. Jag blir så trött då det känns som ett misslyckande... jag VET att det inte är ett misslyckande men det KÄNNS så. Kan höra den där rösten som säger till mig att jag är värdelös, jag kan ingenting.., min kroppshållning förändras och den här gången såg jag även att min blick ändrades. Jag har faktiskt kunna börja titta mig själv i ögonen även om det är skitsvårt! 
I alla fall så lyckades jag berätta för psykologen vad det var som gjorde det och nästa gång ska vi påbörja sorgebearbetning då det är det som behövs som ett nästa steg. 
Ett tag funderade jag på om det verkligen är värt att känna mig så här varje gång jag rasar tillbaks. Enklare är det ju att stanna kvar och inte kämpa tillbaks upp igen... men efter att jag skrev en lista (den blev väldigt lång) på allt jag faktiskt åstadkommit och förändrat så är det faktiskt värt det! Eller rättare sagt JAG ÄR VÄRD DET! 
Ska försöka acceptera att jag trillar ner ibland och att det faktiskt är ok att göra det... att inte se det som ett misslyckande... 

Jag har anmält mig till en nybörjarkurs i andlig healing! Ska bli en spännande tid och ser det som en personlig utveckling som verkligen kommer hjälpa mig

En ”nere-dag”

Publicerad 2018-09-03 22:54:50 i Allmänt,

Idag har det varit en "nere-dag". När jag körde så kände jag att jag borde haft kedjevästen med mig. Hade inte tänkt att jag skulle behöva den nåt mer och slippa förklara för mina nya arbetskamrater vad det är och varför jag har den. Jag klarade mig igenom dagen idag hyfsat iaf. Blev trött som tusan efter lunch så bestämde mig för att köra hem och istället jobba några timmar hemifrån under kvällen. Nu hoppas jag att jag får en lugn natt. 

Häromdagen satt jag och tänkte tillbaks lite på min resa. Gjorde nämligen comeback som jympaledare efter ett sabbatsår. Jag insåg att jag faktiskt varit på god väg in i en utmattningsdepression. Alla varningsklockor borde larmat högljutt när jag först plockade bort jympan som jag älskar och sedan blev det även övermäktigt att gå till körsångsrepetitionerna. Jag orkade helt enkelt inte!! Och inte lyssnade jag på de som står mig närmst och som såg vart jag var på väg. Att bearbeta trauma samtidigt som jag mådde skit på jobbet och min dåvarande arbetsplats gungade rejält blev för mycket för mig. Jag kunde sova 12 timmar och ändå vara lika trött som när jag la mig. Ofta sov jag bara några timmar och sedan kom tankarna...

Jag är glad att jag är ur detta nu! Orkar visserligen inte lika mycket som längre och har fortfarande svårt att läsa och ta in det jag läser och jag förstår att jag kanske aldrig kommer bli som förut men jag är glad numera och jag orkar med det som är roligt också! Det är en lättnad att känna att jag har ork kvar efter att ha dammsugit hela huset när jag för ett år sen inte orkade dammsuga ett rum... har också lärt mig att prioritera annorlunda och sätta mina egna behov först. Inte så lätt alltid och ibland faller jag tillbaks i gamla spår men försöker påminna mig lite då och då. 

Är väldigt tacksam för min vän som verkligen varit på mig hela tiden för att försöka få mig att inse. Hon finns fortfarande kvar och jag har lovat henne att jag ska lyssna mer på henne än vad hag gjort de senaste åren. Hon har sett vart jag var på väg och gjorde allt för att få mig att vakna och inse detta. Är så glad för att hon fortfarande finns där och fortfarande orkar skälla på mig när hon tycker att jag borde vakna till lite och tänka efter. Vill ju inte hamna där igen....

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela