Min inre resa

Välkommen att ta del av min inre resa.

Blev helt plötsligt en dikt

Publicerad 2016-02-28 22:06:49 i Allmänt,

Fick en ingivelse när jag hade lagt mig för att läsa lite att istället skriva. 
Ut kom en dikt!
Tankarna snurrar och jag som vet att jag skulle behöva en väldigt bra natt då jag ska vara på utbildning hela dagen imorgon och vill helst inte ha filten med mig....



Mina tårar

Mina tårar faller långsamt
Som ett stilla sommarregn
Jag har precis bara börjat nysta 
I det som var min barndom
Ganska snart gick sommaren över till höst
Regnet på hösten vill aldrig ta slut
Allt verkar bara grått och trist
Kommer det nånsin en vår igen? 

Ju djupare jag grävde 
Desto gråare och mörkare blev det
Regnet föll i en strid ström
Hösten övergår till vinter
Kallare blev det men 
Regnet slutade inte att falla
Istället känns det som det frusit till is
Inne i mitt hjärta och själ
Kommer det nånsin en vår igen? 

Hur kunde jag veta vad som skulle hända?

Publicerad 2016-02-28 09:18:34 i Allmänt,

Har fått frågan några gånger om jag kunde veta om det var en dag som morfar var världens go'aste morfar eller den där gubben som ville ha mig ner i källaren. Jag har bara svarat att jag bara visste det. Har funderat en del och även tänkt efter och analyserat mina minnen. 
En sak var att min syster nästan aldrig var där. Måste ha varit de dagar hon tränade handboll efter skolan. Ibland var hon där men då åkte hon och mormor iväg nånstans, eller gick in till grannen eller nåt. 
Så fort jag kom in i huset så kunde jag känna på stämningen om det var källaren som väntade eller inte. Jag kan minnas hur jag bara väntade de dagar det var så, väntade på att det skulle vara över. Kunde knappt få i mig nån fika överhuvudtaget innan. Efteråt var det inte heller så lätt men oftast fick jag nåt extra gott. Skuldkänslor? 

Jag vill inte ens tänka på hur jag mådde när jag insåg att morfars kompis också fanns där... Jag var verkligen rädd för honom. Den stunden det tog för dom att spela klart (dom spelade alltid kort) var nog den mest jävligaste väntan jag nånsin har haft. Och så vetskapen om att jag skulle ha ont både här och där efteråt. Och känna mig helt förnedrad... Hur kan man som en man i 70-års åldern tända på att förnedra en 10-åring? Och göra henne illa?! 
Morfar kunde iaf visa mig kärlek och omtanke efteråt men han kunde hånskratta åt mig istället när jag bad honom sluta. 

Sömn

Publicerad 2016-02-27 20:46:54 i Allmänt,

Sömnen är superviktig. Funkar inte den så blir man helt mosig i tanken efter ett tag. Fick ju sömnpiller av läkaren just för att kunna sova, eller rättare sagt inte vakna på natten av mina drömmar. Nu har jag skaffat ett tyngdtäcke och har inte behövt ta en enda sömntablett sen dess! Jag vaknar fortfarande av mina drömmar och vissa gånger är jag dyngsur av svett och pulsen skyhög. Undrar om jag skriker också för ibland känns det så men min sambo har inte sagt nåt. Men skillnaden nu är att täcket ger mig ro ganska snabbt och jag kan somna om igen. Det var det som var problemet innan, att komma till ro när jag vaknat av mina drömmar som mest är en massa hemska minnen. 

Medicinen för övrigt verkar funka rätt bra. Fast en filt är alltid bra att ha och kunna ta till när det känns överjävligt. Även om jag känner att jag hade velat ha en tyngre filt så hjälper den mig något iaf. 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela