30 Nov

04:43
Twitter Facebook

Behöver samla ihop mig själv

1kommentarer

Träffade terapeuten i måndags.
Jag lyckades få sagt det jag hade en önskan om att jag ville få ut. Men sen hände det lite mer och jag funderar fortfarande över det. Jag vill bara slå det ifrån mig och en stark längtan efter att bara få lägga locket på igen uppstod! Jag kände att jag behövde nån jag kunde bolla mina tankar med, lite till. Kom att tänka på kyrkans diakoner! Och igår träffade jag en av dom och det kändes riktigt bra. Fick lite mer distans till det och nu när den stora familjehögtiden närmar sig med stormsteg så var det välbehövligt!

Igår natt hade jag en dröm. Jag befann mig i ett väldigt kargt landskap, typ sand överallt. Himlen var i samma färg som marken. Och en bit bort fanns en vit dörr... Känslan jag hade var att jag inte ville gå till den, men det var typ ända sättet att komma därifrån. Jag gick aldrig närmare dörren i drömmen, för jag vaknade istället. Min tolkning är att jag måste, oavsett hur jobbigt det är, ta tag i det som gick upp för mig i måndags under samtalet med terapeuten, det som jag bara vill slå ifrån mig... Skitjobbigt!!!!

Har nu haft två dåliga nätter där jag vaknat ett par tre gånger. Idag vaknade jag av att jag grät, och jag vet inte riktigt varför...
Den nya medicinen ger mig rejäl huvudvärk och alvedon/panodil hjälper inte riktigt fullt ut.
Men ändå finns det nåt positivt! Jag har kunnat prioritera mig själv! Att lämna återbud till något som jag lovat komma till har jag aldrig kunnat göra förut men det har faktiskt hänt de senaste veckorna! Detta är bevis för mig att jag är i alla fall på rätt väg!

Allmänt
Kommentera