Min inre resa

Välkommen att ta del av min inre resa.

Gott nytt år

Publicerad 2015-12-31 16:57:36 i Allmänt,

Brukar alltid gå på nyårsjympan kl 12 på nyårsafton. Så blev det inte i år. Kroppen verkligen skrek "VILA!" och jag lydde. 
Men man kan ju alltid träna nåt annat. Så istället blev det just det som kroppen behövde, mindfulness-övningar. 

Det känns fortfarande oroligt i kroppen efter måndagens samtal, även om det har blivit mycket lugnare. Jag kan ju inte låta bli att tänka på vad ni tänker om mig när jag skriver om det jag varit med om. Jag vet ju att ni inte tycker att jag är annorlunda för detta men tanken finns där ändå, biter sig envist fast...
Det jag skriver om upplever jag om och om och om igen i mina minnen. Att få skriva ner det gör att det lättare på nåt underligt sätt. Det blir inte lika starka minnen längre. Sedan att få uttala orden hos terapeuten hjälper ytterligare på vägen. När en hemlighet når ut till andra så blir den inte lika hemlig och stark längre utan falnar långsamt för att till sist bara vara ett litet minne från dåtiden som inte har nån inverkan på mitt liv längre. 
Ni är dom som vet min hemlighet och det är ni som hjälper till att jag kan hålla mig på vägen mot målet, ni och min underbara terapeut! 

Gott nytt år till er alla!!

Vilken skitdag!!

Publicerad 2015-12-29 20:55:14 i Allmänt,

Jag var väl lite beredd på att det inte skulle bli nån lätt dag idag, och det blev det inte heller...
Hade svårt att fokusera på rätt saker på jobbet. Tankarna fladdrade gärna iväg. Funderar mycket på om jag gör rätt. Vad tänker min terapeut om mig egentligen är en annan tanke som dyker upp emellanåt. 
Jag vet ju egentligen att jag har gjort rätt val! Och jag tror inte heller att hon tänker att jag är dum el korkad som inte fattade nåt. Men ändå så finns tankarna där... 
Vad tänker ni när ni träffar mig!? 
Jag försöker att inte döma mig själv alldeles för hårt för tillfället, men det jag berättade igår är så skamfyllt så jag vet inte riktigt hur jag ska klara ut det. Men jag gör ett försök här...
Jag älskade min morfar! Kanske inte just när övergreppen skedde även om det fanns en njutning ibland även om jag inte ville njuta, inte heller när han ville att jag skulle spela en roll som givetvis utmynnade i nån sexuell handling, oralt, vaginalt eller analt... 
Men efteråt, när han blev den där goda varma mysiga morfar som kramade mig, bad om ursäkt, kanske behövdes jag tröstas, torka bort tårarna, torka bort sperman, klä på mig... 
Det var det bästa jag visste, att få krypa upp i hans famn där och då! Jag blev sedd, bekräftad och älskad!! 
Just nu känns detta bara så fel... Hur kunde jag ha dessa känslor?! Hur är det ens möjligt!??

Förnekelse

Publicerad 2015-12-28 21:50:20 i Allmänt,

Tänk så skönt det var när jag kunde säga till mig själv att jag bara inbillat mig, att det nog aldrig hade hänt, och tro på det!! Fast nånstans har det alltid funnits en gnagande känsla att nånting inte varit rätt...

Att leva i förnekelse och att välja att inte minnas är rätt skönt, fast när det bubblar över så slår det verkligen omkull en. Som idag t ex, jag tror aldrig att jag nånsin (fast det har jag nog) upplevt en kris/trauma/chock-reaktion så starkt som jag gjorde idag. Men min terapeut fick mig att hålla mig kvar i kroppen ändå. Hon guidade mig på ett bra sätt igenom hela processen. Hon hjälpte mig att känna känslorna utan att blockera dom, bara låt dom vara och inte kämpa emot. 
Kanske är den starka reaktionen ett tecken på att jag verkligen håller på att släppa taget om allt som hänt?! 

Hon varnade mig lite för att nu när processen verkligen är igång så kan tankarna om att jag är värdelös, dum, korkad etc bli ännu starkare och kraftfulla. Det jag skulle göra då är att se till att inte vara ensam! Behöver inte tvunget vara nån som vet vad jag går igenom men jag tänker att det kanske underlättar?! Det hon menar är att jag behöver distrahera mina egna destruktiva tankar. 

Det var ett tufft samtal med terapeuten idag och jag var där nästan en och en halv timme. Nu hoppas jag på en hel natts sömn (tagit sömntablett då jag inte sovit ordentligt de senaste nätterna) så jag kan vara lite piggare imorgon än vad jag känner mig just nu. 
Men det kändes riktigt bra efteråt, även om det var jobbigt. Jag kände att hon fångade upp mig och lät mig inte gå därifrån förrän jag mådde ok igen. 
Fick veta idag att jag även kan ringa henne mellan våra träffar om jag inte skulle må bra eller känna ett behov av att få prata. Känns tryggt att veta! 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela