Brukar alltid gå på nyårsjympan kl 12 på nyårsafton. Så blev det inte i år. Kroppen verkligen skrek "VILA!" och jag lydde.
Men man kan ju alltid träna nåt annat. Så istället blev det just det som kroppen behövde, mindfulness-övningar.
Det känns fortfarande oroligt i kroppen efter måndagens samtal, även om det har blivit mycket lugnare. Jag kan ju inte låta bli att tänka på vad ni tänker om mig när jag skriver om det jag varit med om. Jag vet ju att ni inte tycker att jag är annorlunda för detta men tanken finns där ändå, biter sig envist fast...
Det jag skriver om upplever jag om och om och om igen i mina minnen. Att få skriva ner det gör att det lättare på nåt underligt sätt. Det blir inte lika starka minnen längre. Sedan att få uttala orden hos terapeuten hjälper ytterligare på vägen. När en hemlighet når ut till andra så blir den inte lika hemlig och stark längre utan falnar långsamt för att till sist bara vara ett litet minne från dåtiden som inte har nån inverkan på mitt liv längre.
Ni är dom som vet min hemlighet och det är ni som hjälper till att jag kan hålla mig på vägen mot målet, ni och min underbara terapeut!
Gott nytt år till er alla!!
Kommentera