Var hos psykologen idag. Visste redan innan vilket minne jag skulle ta upp idag. Ett som jag helst inte ens ville prata om men som jag inser att jag inte kan stoppa ner igen utan att prata om det. Förra gången så tog jag upp hur jag hatade min egen kropp
för att den tyckte det var en njutning. Idag var lite samma tema, att det var jag som tog initiativet... om man nu kan säga att en 12-åring kan ta initiativ till sex med en vuxen...
Vi började arbeta med minnet och jag mådde riktigt illa. En stor klump växte i halsen. Till sist kunde jag knappt prata. T.o.m svårt att andas. Fick då frågan om minnet handlade om oral sex... gissa svaret på den frågan! Ja jag hade tagit initiativet
till oral sex med min egen morfar. Och skammen slog till... men jag fortsatte att jobba med minnet och EMDR. Skitjobbigt! Och svetten rann. Men klumpen blev mindre och illamåendet försvann. Jag får en flash om att jag verkligen blivit hotad och
tillsagd om att absolut inte prata med någon om den här händelsen. Känner mig fortfarande rädd. Då säger psykologen nåt i stil med att jag är vuxen nu och behöver inte längre vara rädd för att berätta om det för någon. Helt plötsligt dyker ett väl
undangömt minne upp. Jag har berättat just den här händelsen tidigare för någon, min egen mormor. Jag råkade nämligen kräka när morfar fick utlösning i min mun. Mormor upptäckte detta men trodde inte på vad jag berättade.... så det fick mig bara att
känna mig ännu mer besviken och värdelös.
Kommer jag nånsin kunna älska mig själv?
Kommentera