Min inre resa

Välkommen att ta del av min inre resa.

Äntligen!!

Publicerad 2017-12-08 23:49:15 i Allmänt,

Äntligen känns det mesta i mitt liv väldigt positivt igen! Har fått ett nytt jobb och i onsdags lämnade jag in min uppsägning på min nuvarande arbetsplats. Det var en stor sten som föll... jag har inte trivts att jobba på det hållet som ledningen vill. Iofs är vi många som inte gillar det hållet som ledningen drar på så vi är några stycken som sagt upp oss. Vi tar med oss totalt 60 års kompetens från just den arbetsplatsen... ledningens svar på detta är att det finns personal att anställa. För mina kollegors skull så önskar jag verkligen att det finns folk att anställa!! Helst kompetenta personer också... men tittar man på arbetsmarknaden så vimlar det av annonser för min profession så en ort som är svår att pendla till lockar inte lika mycket som stora städer. Det gör ont i mig att veta att mina kollegor troligen får en skittuff tid när jag slutat men jag måste sätta mig själv först. Jag hade gått under om jag hade stannat kvar...

Idag fick jag också ett positivt antagningsbesked! Jag har kommit in på en kurs på Göteborgs universitet! Musikteori 7,5 högskolepoäng. Går helt på distans. Får se om det blir att resa dit när kursen börjar eller ej. 

Allt har bara vänt för mig! 
Jag känner också att jag börjar få lättare att gråta. Det kan räcka med att lyssna på en predikan eller bön för att tårarna ska göra sig påminda. Det känns inte lika pinsamt längre även om jag försöker kontrollera mig själv och inte börja gråta inför folk. 

Jag ska träffa mediumet nästa vecka. Frågade henne om hon kunde hjälpa mig att rusta mig inför julens släktmiddag. Och givetvis alla gamla minnen från jular bakåt i tiden. Julen innebar ju inte att jag fick vara ifred men däremot kunde det vara lite svårare för honom. Men om det inte gick med nåt annat så kunde jag ju alltid sitta i hans knä. Att känna hans fingrar som kom upp under kjolen, letade sig in i trosorna.... allt medan jag kände hans stånd växa...ja, så kunde min jul se ut...

Tiden bara rusar iväg

Publicerad 2017-12-04 09:34:54 i Allmänt,

Just nu känns det som om tiden bara springer iväg och jag står sidan om som nån åskådare. 
Förra veckan jobbade jag två timmar/dag. Fick inte gjort mycket för när jag kom till jobb så fick jag omprioritera för det hade givetvis dykt upp nåt annat under de timmar jag inte varit där. Idag börjar jag jobba 50%, 4 timmar varje dag, och nu ska jag väl hinna med det som jag hade planerat att göra förra veckan!? Inser att jag inte lär hinna allt jag har tänkt mig... bara jag inte går under i ett försök att försöka göra allt...

Det händer en massa roligheter också i mitt liv  just nu. Julkonserter och andra uppträden. Jag har så mycket att se fram emot just nu. 

Min uppväxt och barndom kan jag inte göra så mycket åt men jag jobbar hårt med att inte låta den påverka mitt nuvarande liv. Jag ska leva det liv som jag vill och som är ämnat åt mig! För var dag som går känner jag mig starkare och kan se på mina minnen utan att bli påverkad så mycket. Istället känner jag en stor sorg inom mig som bara väntar på att få komma ut. Kanske jag snart kan släppa på den kontrollen och gråta så att allt som behöver komma ut får komma ut.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela