Fattar inte hur jag kan sova så mycket som jag gör just nu. Men jag känner ju att det är detta som jag behöver. Men jag vill ju även orka göra nåt!!
Fick ihop en liten text nu på kvällen. Var längesen jag hade inspiration men nu kom den!
Jag vill skrika ut min ångest
Men när jag öppnar munnen
hörs inget ljud
Jag vill skrika "varför gjorde ni inget"
Till alla er som visste och såg
Men mina ord är stumma
Jag vill vråla "jävla skitgubbe"
Till han som tog min barndom
Men orden som kommer ut är tysta
Varför ska det vara så svårt att förstå
Att skammen jag känner inte är min
Att jag inte har någon som helst skuld i detta!
Intellektet är det inte fel på så jag förstår
Men känslan i min kropp säger nånting helt annat
Tanken "men du tyckte ju om det" finns ju också
Och jag älskade honom mer än nån annan vuxen i min närhet!
Är det jag som var en dålig människa?
Kommentera