Tyvärr ställdes helg-retreaten in pga sjukdom. Vi fick erbjudande att vara med om "en stilla dag" istället. Tystnad i 8 timmar istället för två dygn. 8 timmar kändes alldeles för lite så kommer det fler tillfällen med en hel helg så hoppas jag verkligen att jag kan!
Min rädsla för mina egna tankar var helt onödig! Jag fastnade inte i några negativa tankar alls, tvärtom! Under hela dagen kände jag ett lugnt hela kroppen som jag sällan känner nuförtiden.

Jag kände mig modig och känner att jag verkligen går på rätt håll. Min relation till Gud har stärkts och jag vågade berätta att jag tidigare bett Gud att dra åt h-vete då han var en jäkla skitstövel! Jag tror att jag var 14-15 år ungefär när jag gjorde detta. Det var väl då också som jag stoppade undan de flesta av mina minnen och upplevelser.

Det är nu snart två år sen som jag kände att min tro vaknade till liv igen. Hur skulle jag fixa detta på ett legitimt sätt liksom? Jo, att försöka komma med i en kyrkokör! Då hade jag ju ett bra alibi att gå i kyrkan! 😄
Sjukt?! Ja när man tänker efter... varför skulle jag skämmas för min tro? Varför ska nån överhuvudtaget behöva skämmas för sin tro eller icke tro?!

Imorgon träffar jag min terapeut igen! Var några veckor sen sist men jag bokade den här tiden just eftersom jag inte riktigt visste hur jag skulle må efter den här helgen.

Kommentera

Publiceras ej