Redan imorse visste jag att detta skulle bli en tuff dag men det var bara att köra på så länge det håller tänkte jag.
Redan hos psykologen började det bli jäkligt tufft. Vi pratade lite om hur jag mådde samt vad som hänt sen sist vi sågs (antagningsprov etc). Sen fick jag en avslappningsövning/andningsövning som jag har fått i uppdrag att göra minst en gång pp förmiddagen och minst en gång på eftermiddagen, varenda dag... Fick en signeringslista till det. Tänkte att jag ska nog ställa in larmet på min telefon så jag inte glömmer det. Tanken är att jag ska komma dithän att jag gör den utan att reflektera över det, att det helt enkelt blir en vana.
Sedan fick jag nåt väldigt tuffare. Jag ska göra en analys över min ångest till nästa gång. Triggers, vad jag gör, hjälper det jag gör etc. Och min första tanke var "jag ska se mitt ätstörningsbeteende i skrift! Fy fan alltså!" Genast kände jag hur ångesten kom... Ja jag inser att hon måste veta mer för att kunna hjälpa mig. Och jag har ju gått dit för att jag vill ha hennes hjälp att hitta andra strategier som kan hjälpa mig för mina hjälper ju knappast...
Efter detta besöket så insåg jag att jag lär inte kunna göra nån bra provsjungning på kvällen så skickade iväg ett sms där jag skrev att jag inte mådde bra och ville skjuta på det framåt. Var helt ok fick jag tillbaks! Skönt! En sak mindre som låg på mina axlar. Och det gjorde att jag kunde slappna av och sjunga ut när jag sjöng vårsånger på äldreboendet i samband med andakten där.
Att se alla dessa leenden, höra applåderna och alla positiva kommentarerna efteråt kändes underbart inombords! Jag inser att jag verkligen ska sjunga mer! Och inför publik! Nu ska jag bara tänka efter hur jag ska få till det....
Tyvärr fick jag ett mindre roligt meddelande på min telefonsvarare under tiden jag sjöng. Att lämna ett meddelande på en svarare om att jag inte fått tjänsten jag sökt tycker jag är väldigt fegt! Även om jag kunde ringa henne om jag hade några frågor... jag har frågor! Men nu ska jag bara hitta orken och modet att ringa... kan ju inte vänta alldeles för länge heller så får försöka samla ihop mig snabbt.
Som ni förstår så var det underbart skönt att ha kvällen ledig! Har försökt att sortera bland tankarna för att inte grubbla för mycket nu när det är dags att sova. Hoppas på det bästa!
Kommentera