Semester! Första veckan är redan över men jag har tre veckor kvar.
Det har varit en vecka fylld med en massa känslor. Var hos massören på måndagen ju och det rörde runt en del. Sedan var vi på Biltema häromdagen och då var det en gubbe där som tyckte han hade rätt att fälla några kommentarer och granska mig uppifrån och ner. Behöver jag säga att jag storbölade när jag blev ensam? Varför behöver man ens säga nåt? Och varför är det (nästan alltid) gubbar i 60-70-års åldern som gör det? Alltså det är min upplevelse! Ingen statistik!
Dagen efter påverkade han mig fortfarande och jag kände att jag blev irriterad, på mig själv! Just för att sådana kommentarer, syftningar etc sätter sig som en stor tagg i hjärtat och jag har inget alls att sätta emot.
Idag har jag, av nån anledning som jag inte vet, tänkt (och sörjt) saknaden av egna barn. Ibland kommer det bara över mig. Oftast helt plötsligt så jag inte är beredd överhuvudtaget. En saknad, ett hål, som finns i mitt inre... 💔
1 kommentarer
Anonym
14 Aug 2017 06:06
Kramiz
Kommentera